Författare: robban@rnp.one

2a dagen idag. Igår startade semestern stenhårt med en flytt av en Thuja. Från pappas tomt till vårt hus i Knivsta.

Summerar också de 6 första månaderna som egen företagare. Det har gått bra. Vi har klarat oss väl genom den första delen av Corona krisen. Det har varit en låg efterfrågan, men den har ökat på sista tiden. Jag startade 2st Affärsområden till, Allservice och Webshop, kanske gjorde jag det p ga den dåliga efterfrågan? Allservice har generat en del jobb och jag hoppas det gör det även framöver.

Bolaget har breddats och jag tror nu att det är ungefär så som jag tänkt mig, inte bara en konsultverksamhet, utan även allservice med Snickeri och gräsklippning och en webshop som säljer ”Det du behöver”. Semestern blir lugn, det blir boende i olika hus (våra egna) samt resa upp till Hudiksvall med husvagnen. Vissa tankar har gått igenom huvudet den senaste veckan, jag har varit lite bitter. Jag har analyserat. Min bild kanske inte är rättvis – den är sällan det hos de andra. Jag har troligen fel i mina analyser. Men jag tänker inte gräva ner mig i det – sommaren är för kort för det. Sista veckan nu som varit var bra ur ett arbetsperspektiv, tempot slog av för min del och jag kunde förbereda på ett bra sätt för att gå på ledighet. Det var inte så att jag lämnade mitt i allt, utan elden hade hunnit brinna ut den här gången. Men som sagt, många tankar som går igenom huvudet. Troligen kan sommaren få mig att glömma dem…

Den senaste veckan har ställt mig inför några personliga utmaningar. Jag har i praktiken varit i den här rollen under flera års tid. Även om jag kanske inte själv har insett djupet i det. I vintras fattade jag det första beslutet i frågan. Jag kanske har gömt mig och genom att hålla mig borta tänkt att allt kommer att lösa sig.

Men det fanns beslut att fatta och ta ställning till. Alla familjer har någon person som hamnar i den här rollen. Nån slags chefsroll, även om det inte är det. Mer som en slags förvaltare. Varför du frågar man? Jag vet inte, det är bara så.

Jag har inga problem med det, inte yrkesmässigt. Jag fattar massor av beslut yrkesmässigt hela tiden och fick i veckan veta att jag var bra på att samarbeta med alla och att jag lyckas med det också.
Men det är ändå skillnad när det handlar om en annan persons öde. Mitt dåliga samvete har plågat mig i flera år och jag får det när jag håller mig borta.

Därför var det skönt igår att spontant sätta sig i bilen åka iväg till personen och säga som det är. Och även få ett medhåll och en positiv reaktion ”vad som helst är ju bättre än det här”. För mig rann tårarna och jag gjorde som jag brukar, jag gick in i ett annat rum och samlade mig.

Jag vill inte visa mig svag inför min far. Att blotta svaghet som ledare kan förvisso te sig mänskligt och göra att man stärks ännu mer.
Jag har förmågan och den inre kraften. Jag är väldigt sällan rädd, jag vågar säga saker och ta beslut.
Jag är projektledare, och jag har ett nytt projekt. Att under tre månader ta hand om det som nu komma skall. Det är ganska likt ett byggprojekt, det handlar om ekonomistyrning, kvalitetsstyrning och tidsstyrning. Och att få en nöjd kund i slutändan.
Precis som vanligt med andra ord.

Här ute i Hed så ropar våren att den är slut. Det är sommar i luften, man kände det när man klev ur bilen. Gräset är grönt. Det är härligt.
Det som pågår mellan projekten är livet – njut av det. ?

Det är mycket man funderar på. I vår omvärld pågår en global pandemi. Folk är oroliga, många människor dör. Många blir av med sina nära och kära, sina föräldrar och en del blir av med sina barn. Det vi upplever nu är en historisk händelse som kommer att göra avtryck för många år framöver.

Jag var i huset på Heden idag. Jag insåg att jag nog behöver resa dit snart, att jag behöver vara där. Tankarna far genom huvudet, är det här rätt väg? Är det här ett bra beslut? Varje gång jag befinner mig på en topp så börjar jag tvivla, varje gång jag gör det så blir jag rädd. Ju högre upp man kommer, ju brantare blir toppen, och det blir allt lättare att faktiskt ramla ner.

Om man ramlar ner så behöver det finnas en studsmatta som kan ta emot en så att man landar koncentrerat och mjukt. Jag är inte säker på att jag skulle landa mjukt i dagsläget. De parametrarna finns inte på plats just nu.

Samtidigt så inser jag också vart dem faktiskt finns.

För 10 år sedan så köpte jag huset på Heden. Med facit i hand så blev det ett hus som räddade mig i mitt liv. Det där är svårt att förklara, men när allting i ens huvud hemsöker en och inte lämnar en ifred – inte ens i hemmet – då behöver man ha ett hus på heden. I Hed och i huset på heden så är det en annan tid – och ett annat liv, allting står still och det är ett lugnare tempo. Jag är ganska säker på vart jag hade befunnit mig om jag inte köpt huset på heden.

I den turbulenta värld som vi nu befinner oss i så behöver vi alla fly iväg någonstans en stund. Hur kan staten säga att man inte ska resa inom landet? Förstår de inte vad konsekvensen blir om vi inte gör det? En massa olyckliga människor som tvivlar och blir deprimerade, vissa kommer aldrig att hitta tillbaka till ett normalt liv.

Jag inser också att jag är påväg mot ett vägskäl – och den korsningen kommer allt närmare. Snart behöver jag göra ett val.

Samtidigt så inser jag att huset på heden är det som kan hjälpa mig i mitt vägval – det är huset på heden som kan ge mig lugn och ro och som kan få mig att stänga av allting för en stund.

När man befinner sig allt närmare toppen så är det viktigt att gå in på den där fjällstationen och stanna upp en stund och reflektera och hämta krafter för att sedan fortsätta.

Om man inte gör det, så är risken för att falla så mycket större…

Nu under det pågående Corona utbrottet så tycks en del människor helt ha drabbats av panik. Handeln upplever nästan en ny julhelg. Folk hamstrar, samtidigt som deras arbetssituation kan bli osäker. Speciellt köper man toapapper, pasta och bröd. Precis som att dessa tre skulle hjälpa mot Corona virus – det gör dem sannolikt inte. Frågan är vad som pågår, vi har en virusspridning som är farlig om du är i riskzonen, den person som dött i Sverige var 82 år gammal, vi har uppskattningsvis runt 1000 officiellt smittade och kanske lika många till i mörkertal, det kan handla om 2000 personer av 10 miljoner människor. De flesta har väldigt lindriga symptom, av 125000 smittade i hela världen är nu 60.000 friskförklarade.

Det går inte att stå och se på när skogen brinner, lite som det gjordes i början. Samtidigt har Sveriges agerande faktiskt varit bra och förnuftigt. Inga skolor eller förskolor har det beslutats om att stänga ner. Det är klokt, om barnen skulle vara hemma så blir de ofta barnvaktade av farmor och farfar eller mormor och morfar. De personerna som befinner sig i riskgruppen – de personer som absolut inte skall komma i kontakt med viruset. Viruset går istortsett inte att hejda, bara att bromsa. Sannolikt kommer årstiden göra att Coronaviruset försvinner och en ny variant kommer nästa år. För influensasäsongen är snart slut.

Ute i samhället tycks någon slags beredskap inför ett krig råda, jag förstår hamstringen om det var så att vi var attackerade av Ryssland och verkligen behövde klara oss en lång tid själva. Men där är inte vi inte – långt ifrån.

Vad tycker jag att man skall göra? Bete sig på ett normalt sätt, att hamstra i affärerna kommer inte att stoppa viruset, jag ser överhuvudtaget inte logiken med detta. Det förnuftiga att göra är att stanna hemma när man är sjuk, leva som vanligt, vara försiktig med närkontakt och sköta sin handhygien, hosta i armvecket och bete sig helt normalt, kanske jobba en del hemifrån om man möjlighet. Är man i riskzonen skall man absolut vara ännu mer försiktig.

Nu tar vi alla ett djupt andetag och dricker en kopp te, blunda, tänk på att det snart är vår, influensan försvinner förr eller senare, det är det enda vi kan vara säkra på, när rapporteringen om sifforna och Coronaligan avtar, då kommer också paniken och viruset så småningom att försvinna. Kanske har Trump rätt att det försvinner redan i April?

Just nu vet jag inte vart jag står och hur jag känner. Vi har flyttat, det är bra, det känns bra. Livet är egentligen perfekt, men det känns inte som att tiden riktigt utvecklas, som att tillvaron utvecklas.

Ibland faller jag tillbaka i tankar om min tidiga karriär och gamla minnen, i natt var en sådan natt. Mycket drömmar om gamla tider, saker som förfallit och försvunnit, tiden som har runnit iväg, en del saker känns jättegamla, fast det är inte så länge sedan.

Jag jobbar på Arlanda med banarbeten just nu under sommaren. Motivationen finns inte riktigt där, som tur är så känner jag inte att det är Juli. Tack och lov, för då skulle man troligen vara deprimerad att man inte är ledig, att man inte står där vid en bergslagssjö och kastar ut spinnaren i sjön och höra hur den landar. Och sedan känna i spöet hur den spinner, ända tills det rycker till och Regnbågen sitter där. Kanske får man upp den? Kanske inte?

Jag funderar ibland på hur jag hamnade här – där jag är idag, på den platsen. Jag har gjort ett bra jobb förstås, för att komma vidare, men är det hela sanningen?

Jag provade att öppna en dörr för någon vecka sedan, kanske kommer min öppnade dörr att upptäckas i Augusti. Kanske kan det bli det som tar mig vidare?

Jag åkte upp till Eurostop idag, gick en promenad därinne. Blir fascinerad över fenomenet centrumdöden, hur fort det ändå gick. Det måste kosta stora pengar att inte ha lokalerna uthyrda? Väldigt stora, i alla fall förlorar man mycket intäkter.

Det var så skönt att vakna upp i Knivsta i helgen, jag älskar det, önskar verkligen en vecka där snart.

Konstaterar också att jag precis har betalat in 468 kr för att hålla den här bloggen och domänen i liv 1 år till. Det är alldeles förmycket pengar, måste försöka få ner priset, handla upp det på nytt. Men det är inte så enkelt, och det tar lång tid dessvärre.

Run a mile crocodile, som man säger…

Idag fyller jag 38. Det känns okej. Nog om det.

När detta år började så tog jag steget och bytte bank. Jag har dragit på bankbytet länge. Skandiabanken hade under många år bara försämrat och försämrat sina villkor. Men ändå ansåg jag dem som de ”minst” dåliga.

Jag har ett tag haft Marginalen bank som andra bank. Men jag tog mitt pick och pack och flyttade över till Marginalen bank.

Det känns toppen. Avgiften för bankkortet blir 228 kr (billigast vad jag kan hitta för bankkort). Alla konton har ränta, minst 0,6%. Jag har under lång tid stört mig på att jag inte fick ränta på pengar som bara låg på kontot samt lönen. Nu har jag samma ränta på lönen som på drift och investeringkonton, sparkonton och buffertkonton.

Jag tycker det är riktigt bra. Bankappen måste vara den bästa på marknaden, man har förstått det här med enkelhet och användarvänlighet. På banken finns allt man behöver och inget lull, lull. Fonder och aktier kan man köpa genom Avanza och Nordnet istället. Så kör jag nu. Storbankernas stora utbud intresserar mig inte alls, enkelhet är mitt motto.

Jag har tecknat ett antal konton och 2st kort. Marginalen gold är gratis första året och kostar sedan 195kr. Marginalen skall ansluta sig till Swish under första halvåret i år. Tills dess behåller jag swishfunktionen via Skandiabanken och jag har även kvar lite fonder där.

Men allt övrigt är överflyttat. Kontantuttag i hela världen är gratis med bankkortet. En nackdel (förutom att Swish för tillfället saknas) är att bankkortet inte har några reseförsäkringar alls (det kanske förklarar kanske 19kr i månaden?). Men detta har jag löst genom att skaffa Goldkortet till. Då blir det riktigt bra.

Marginalen bank har byggs upp lite i bakgrunden och är inte jättestor (ca 300.000 kunder, 650 anställda). Banken ägs av en privatperson (en kvinna från Lidingö) som också är vd för banken. Från början 2010 så fick banken några varningar av finansinspektionen, men sedan har det inte varit några problem. Marginalen bank är en sammanslagning av gamla bank 2 och Citybank och startades 2010 som bank.

Marginalen bank säger att de förbättrar sina kunders ”marginaler”. Det håller jag med om.

Detta är mitt 3de bankbyte hittills. Jag är riktigt nöjd och det känns väldigt bra.

Har du också pengar som jobbar utan ränta? Varför det?

Ta steget och bytt bank du också, kom ihåg att använda metoden ”att plocka russinen ur kakan”.

Dessvärre alltmer sällan numera.

Det mesta är väldigt bra. Vi är på väg mot någonting nytt, året är på väg att ta slut.

2018 blev ett bra år. Vi köpte ett till sommarhus, vi var på semester på Rhodos och Öland.

Det var den varmaste sommaren på över 50 år. Men det har vi glömt nu – när jag tände kaminen i Hed för 2 veckor sedan så hade den varma sommaren gett sig av för länge sedan.

Samtidigt trodde jag att vintern skulle komma – det gjorde den, men bara litegrann, sedan kom hösten tillbaka igen. Imorse var det 0 grader ute.

Nya saker är på väg att hända, allting utvecklas framåt, saker förändras. Jag har lärt mig mycket de senaste 2,5 åren. Förhållanden är kompromissernas konst – åt båda håll. Jag har aldrig kompromissat så mycket förut – men det måste man göra. Och man måste vara beredd på att göra det. Det är svårt och det är en stor omställning, men det går absolut.

Jag hade alltid sagt att jag var prestiglös och inte hade några fasta ståndpunkter eller förutfattade meningar eller ville styra saker på ett särskilt sätt. Dessvärre hade jag till en början fel om det.

Det som kommer efter kompromisserna kallas ”respekt”. Man får respekt för varandra, och allting kan vara och rulla på som det gör. Det gäller att förstå olikheterna.

Likasså gäller det att förstå förändringarna i vår omvärld, när jag går från bussen på Arlanda och ser att allt färre bilar parkerar på den parkering vi byggt, så är det också ett uttryck för att vi är påväg mot ”sämre” eller egentligen normalare tider. I Sverige har det varit en otroligt lång tid av välstånd, ca 10 år typ.

När jag lyssnar på Swedavias vd så visar han en kurva som går neråt, den berättar om att flyget viker. Han vet inte vart botten är, det vet inte jag heller. Men tendensen är tydlig. Det går neråt. Aktie och fondmarknaden går också väldigt mycket upp och ner.

Vi är inne i tid när egentligen vad som helst kan hända – ingenting är längre förutsägbart. Oroligheterna och utvecklingen i världen blir på något sätt en symbol för vår tid.

I Sverige är nästan var 5te person missnöjd med samhället, med det demokratiska systemet och med vår demokrati i allmänhet. Det är en allvarlig signal. Jag förvånas över att man i samhället toppskikt inte ser missnöjet, inte förstår det. För om sanningen skall fram så står ju inte alla dessa människor för den ideologi som de röstar på. Problemet blir bara att deras röst inte heller löser samhällets problem –snarare bara förvärrar dem.

Fredrik Reinfeldt skrev en gång en bok som hette ”Det sovande folket”. Innehållet och titeln är mer aktuell idag än någonsin förut. På många sätt handlar alltihopa om ett ”Sovande folk” – de vi inte ser eller de vi inte vill se.

För många av oss är dessa tider kanske de bästa någonsin. Och vi får vara glada för hur länge de varar.

Men ett tips på vägen -se till att du nu förbereder dig och är en vinnare när allting brakar neråt.

Då skall du sitta i första klass med gott om pengar på kontot och åka förbi stationerna påväg mot någonting nytt. Att agera och handla klokt idag ger oss frihet imorgon – eller så ger det oss frihet för alltid?

Vårt liv är verkligen fantastikt just nu. Jag skulle säga att vårt liv är rikare än någonsin. Vi har det bra.

Vi hade en mycket bra semester i Grekland och på Öland. Och så fick vi mitt ialltihopa ytterligare ett av våra projekt som vi tog över i mitten av Juli. Det är kul och det känns fantastiskt, det var rätt tillfälle att ta chansen nu, och jag tror på projektet. Tror att det kan bli bra – det kommer att bli bra rättare sagt.

Kanske har vi kommit förbi den varmaste perioden nu, det har märkts på de platser som vi varit på. Den nya platsen, husvagnen, huset på Heden osv. Igår åt vi middag med de nya grannarna. Det här kan bli bra, det här kan bli något.

Jag fick också ett positivt besked på jobbet innan semestern, nu känns det som att jag kan vara kvar länge. Det känns som att jag i flera år väntade på Projektengagemang. Att det var företaget som jag väntade på. Det känns väldigt bra. Vartannat jobb är bra ungefär. Det är min erfarenhet. Nu kör vi hårdare än någonsin.

På Torsdag åker jag till huset på Heden igen, det behöver göras en del grejer där. Jag tycker det är kul. Det känns bra.

Valrörelsen rullar i bakgrunden hela tiden, jag vet inte vart jag står längre, jag tillhör numera en grupp av människor där det är en konflikt att tycka det som jag tyckt. Alltså för mig egen del skulle motsatsen vara så mycket bättre – men nästan omöjlig. Helt ärligt så bryr jag mig inte så mycket, det får bli som det blir med det.

Det finns mycket att berätta och mycket att säga – den som frågar får svaren.

Blir det bra så?