Författare: robban@rnp.one

Det här är säkert ett något överraskande besked. Men faktum var att jag hade MVG i kursen Turism och Reseservice på Gymnasiet. Jag och en dåvarande vän hade ”ytliga” planer på att starta en bussreserörelse med bussresor lite varstans. Jag tycker om att träffa människor och att ge service. Resan är ju liksom målet och tillfredställelsen skulle vara att se hur glada människor blir när de får uppleva olika saker och besöka olika platser. Tillfredställelse som finns hos den enkla fria människan.

Istället blev det en karriär i byggbranschen och idag inom konsultledet. Men faktum är att det är lite samma sak. Både som entreprenör och som konsult så skall jag ge kunden och trygg och stabil resa. Kunden skall veta vad den köpt och få det den köpt till rätt pris och rätt kvalite. Ja, det låter säkert som en klysa.

Faktum är att turism och reseservice och konsultbranschen har en hel del gemensamt. Förmågan och viljan att ge kunden en trygg och säker resa är saker som förenar.

Varför har jag inte provat på denna dröm då?

Det finns flera svar på den frågan. Dels har jag byggt upp ett rikt och bra liv där riskerna är små och intäkterna goda. Den andra anledningen är att jag byggt upp så mycket nu som jag inte vill äventyra. Den tredje är en privat anledning att jag de kommande åren står inför nya utmaningar privat. Saker som gör att privatlivet blir viktigare.

Samtidigt så finns det en rutin som jag har också. Jag menar om berget kan komma till Mohammed, varför skall då Mohammed komma till berget?

Trevlig kväll,

Ibland förgiftas vi människor, och vi förstår inte att vi varit sjuka förrän sjukdomen har lämnat oss. Den har integrerat och tagit över mer och mer, hela tiden.

Den tar över vår personlighet och alla system, den lägger sig som en barikad. Tillslut så är du farsoten själv. Jag har suttit fast i en persons hårda kedjor. Kedjorna har hållit mig fruktansvärt hårt.

Det har varit ett intensivt år. 2st flyttar, stora förändringar i tillvaron. Jag har gjort mig av med ett jobb och skaffat ett nytt. Jag har blivit sambo.

Tillvaron har förändrats fort och mycket. Särskilt för mig som har svårt för förändringar. Jag är en ganska konservativ person.

Igår inträffade en personlig händelse, jag tänker inte berätta om den i detalj. Men det som hände kan förklaras med att jag släppte ut farsoten. Precis som en patient på ett sjukhus mådde jag dålig en halv dag efter – men efter den tiden bättre än jag någonsin mått. Farsoten blåste bort och försvann med utluften.

Jag har andats en ny positivare luft de senaste två veckorna. Luften har jagat ut farsoten och min reaktion var att jag var tvungen att släppa ut den – jag var tvungen att gå över en gräns och bryta den för att bli fri – för att bli frisk. Min frigörelse har handlat om att komma loss från kedjorna. Skall en människa befrias och släppas ut så måste kedjorna runt en försvinna. Kedjorna som har hållit en – först farsoten som har tagit över allt – sedan kedjorna.

Helt plötsligt inser man att man är fri – man andas den friska NYA luften. Man känner att man har tid – man känner att man vill satsa på framtiden – att man vill gå framåt.

Den nya luften har fått mig att må fruktansvärt bra nu efteråt. Så pass bra att jag faktiskt inte minns när jag mådde så bra senast.

Vi lever ju bara engång här och nu. Det är bara att andadas in luften – jag lovar, du kommer att veta när du hittar den. Luften som befriar dig – luften som gör dig till en ny människa.

Jag har varit med om någonting häftigt – och jag unnar alla att få uppleva det.

Goderafton, goderafton.

Nu har det gått en vecka på nya jobbet. Mina intryck och förväntningar är positiva och det känns bra.

Det här är mitt andra konsultjobb – konsult 2.0. Det är en viss skillnad på det här jobbet och det förra 1.0. Skillnaden är att mycket av jobbet gjordes i 1.0 och att frukterna kan skördas nu. Det kommer iallafall att vara en enklare tillväxt och en enklare väg ut.

Konsultrollen är egentligen en motsatt roll mot min personlighet. Jag är en rutinmässig person, jag ogillar förändringar och jag är ganska konservativ. På det sättet är det lite roligt att jag ändå är konsult. Jag visste om mina svagheter när jag började med arbete 1.0. Jag var lite orolig. Men jag tänkte att om jag kan utmana min oro och vända mönstren så kan jag hitta ett sätt att utvecklas vidare. Hela min karriär har jag uppfunnit automatiska system som skall göra att ingenting ramlar mellan stolarna. Men dessa funkade givetvis inte 100%. Saker har ramlat mellan stolarna ibland. Jag gör hellre allt själv än att se på när någon annan gör ett arbete. Det är liksom slöseri med tid anser jag att titta på när andra jobbar.

Konsult innebär att du blir utkastad (ironi) till en kund på ett ”uppdrag”. Uppdraget har olika längd och olika omfattning. Just nu verkar långa uppdrag vara en vinnande melodi. Beställarna inser att dem kanske inte får några konsulter om dem inte erbjuder långa uppdrag. Som konsult maskeras man. Man kläs i praktiken i beställaren kläder. Ibland är det istortsett omöjligt att veta hurvida en person är en konsult eller anställd av uppdragsgivaren. I princip är man uppdragsgivaren, fast lönen kommer från det som heter arbetsgivaren. Och det är lite olika saker. Som konsult förväntas man kunna saker, vara en spjutspets, tillföra erfarenhet och kompetens och trygghet till en kund som kanske saknar det. Kunden vill ha en bra resa och det är konsultens uppgift att lösa det. Konsulten skall vara den trygga reseledaren som ser till att planet kommer fram med den mängd bränsle man har.

Om jag har lite flyt den här veckan så har jag kommit längre på 1 vecka i version 2.0 än vad jag gjorde under 2 år i version 1.0. Men än så länge så får vi se hur långt vingarna bär.

På Måndag är det nytt jobb och nya puckar igen. Det är speciell känsla den här gången. Och jag har funderat rätt så mycket. På det stora hela tror jag att detta blir bra och att det var rätt beslut att ta. Jag har stora förväntningar på den kommande tiden hos PE.

Sommaren (eller semestern iallafall) är påväg mot sitt slut. Det har varit en mycket trevlig sommar med en fantastisk resa till Gotland och en lika fantastisk resa till Ukraina. Jag har sett mycket annat och lärt mig en hel del. Kanske har man också blivit ödmjukare på cupen. Jag är inte orolig längre, jag kan vara mig själv. Jag är den jag är.

De sista veckorna har jag ängnat åt att snickra på huset, och det blir bra – riktigt bra. Jag är lite förvånad över resultaten som kommer. Allting är påväg mot en komplett helhet. Snart kommer mycket att vara klart. Och lite grann börjar jag känna ett tomrum. Vad skall jag liksom göra härnäst? Sakta men säkert kommer ett mästerverk fram…

Med små medel och en stor egen insats kan man åstadkomma mycket. Och jag vet att jag gjort det. Det känns i högerarmen. Det har värkt idag när jag kört bil. Jag får köra med vänsterarmen. Medlen är dock inte så små längre – fast de som används är det.

Nåja, en ny spännande tid väntar. Att älta det förflutna har man ingenting för. Det är enbart framtiden vi kan påverka…

Ha en fortsatt trevlig sommar!

Slutet närmar sig, slutet för den här gången. Saker blev inte som jag hade tänkt mig. Det här var min dröm. Jag trodde på den. Kanske har jag gjort något förhastat? Tvivlen har ikväll smugit sig på mig. För flera av oss tar en resa slut nästa Torsdag. Jag förstår att resan tillfälligt skulle tagit slut över sommaren. Förändringarna kommer när semestern eller sommaren närmar sig sitt slut.

Idag var det en trevlig eftermiddag i Tullinge, i Onsdags en trevlig kväll på Skeppsholmen. Alla är vi resenärer på ett eller annat sätt. Men resan är annorlunda denna gång. Det är en annan typ av avslut. Jag har inte trivts dåligt på det här jobbet -hade det varit så, så hade inte saker känts så jobbiga. Alla är vi resenärer, vi reser vidare, vi vandrar runt, folk kommer och går. Det handlar om att se till sitt eget hus. Jag har svårt att acceptera brutaliteten i konsultlivet, men det är ett faktum. ”Vad som står på ryggen spelar inte så stor roll” resonerade en kollega till mig i veckan. Han har rätt. Han är en bra person. Jag önskar att jag mer hade hans sätt att se på livet – att se på allt.

För mig är förändringar svåra, jag har svårt med nya saker och med förändringar. Även om inte många känner den sidan av mig så är det en stor omställning varje gång. De inre kraven som jag har kryper ut. Jag har kunnat kontrollera kraven länge. Jag har svårt med lång ledighet över sommaren.

Det finns dimensioner i min personlighet och i mitt liv som inte är så kända och som jag sällan visar. De är få som känner till dem.

Det komiska i sammanhanget är att allt står på sin topp. Allting är jättebra i livet, ingenting är dålig.

Vi närmar oss midsommar, jag måste försöka njuta nu, och hitta tillbaka till min inre harmoni. Min dröm blev inte uppfylld. Men gav jag drömmen förlite tid?

Nåja, sanningen är den att det bara är att byta igen om det inte blir bra.

Idag var det 31 grader ute i Tullinge, ett tag på eftermiddagen, det var riktigt hett. Det var sommar. Jag behöver tänka lite mer. Kanske hittar jag friden i helgen vid en bergslagssjö?

Låter det härligt? Det är det, bara det är den känslan som tar över i slutändan.

Tiden går fort numera, kanske fortare än någonsin? Händelserna kommer och förändringarna är ständiga och sker med kortare intervall. En ny värld ligger framför oss.

Jag har alltid beskrivit livet som en resa på ett tåg. Man är alltid på väg och går på och av vid olika stationer. I regel har jag alltid beskrivit samma tåg. Saken är den att det finns olika tåg. En del säger att tåget har gått ibland, men tågen återkommer ständigt och människor som står på de olika perrongerna kliver på och av.

Vi är alltid påväg någonstans. Själv har jag återkommit till mitt hem – ett helt nytt hem. Gammalt – men samtidigt nytt. Det är en ny känsla, något helt annat. Ännu ett tag kommer kaoset att råda, men sakta men säkert så närmar vi oss ordning och reda.

Funderingar kommer och går, tankar föds och försvinner. Det förflutna har passerat – men finns kvar, fast inte fysiskt –och inte nu. Finns det överhuvudtaget någon tid? Är inte allting alltid något ständigt pågående? Något som egentligen står still, men avlöses med nätter och dagar?

Men i grunden kanske det står still? Det som talar emot min teori är åldrandet, saker och människor åldras, omgivningen förändras. Dessa argument talar för att tiden ändå existerar.

På bussen i min värld sitter jag med människor som finns i min värld – jag hör inte hemma här. Inte nu längre, eller det har jag inte gjort på länge. Jag finns där ändå på bussen. Jag är en person som gjort en klassresa och jag hör inte hemma i den värld där jag bor. Men för mig har det alltid varit viktigt att veta var jag kommer ifrån. Den här världen som finns här runt omkring mig – den är där oavsett om tiden existerar eller inte.

Samtidigt så kommer det in ett nytt tåg på perrongen…

I natt hade jag en dröm om det förflutna. Om att jag borde göra ett besök i det förflutna, kanske för att klara ut en del frågor och kanske för att räta ut några frågetecken?

Jag befann mig i det förflutna, jag var på väg att gå in, jag var påväg att ta steget. Det steget jag har tänkt ta i flera år. Numera kör jag bara förbi kanske någon eller några gånger om året -enbart. Jag går aldrig in. Men plötsligt tog drömmen slut. Jag vaknade.

Jag vaknade med den jag vill vara med, i den tid som är nu, den moderna tiden. Långt bortom det förflutna. Även om det finns frågetecken som följer med ända fram till 2015, och som det skulle vara bra att få klarhet runt. Jag vaknade lycklig, det är här jag vill vara.

Samtidigt vet jag inte om jag vill ha några svar, om jag vill resa tillbaka, om jag vill prova och se vad som händer. Jag har länge uppgett att jag har en minnesförlust över allt som skedde då. Och det får bra så, vi tänker så -att jag har glömt. Det är säkrast så.

Jag ser faktiskt ingen anledning att gräva i det gamla, jag skulle lämna tillbaka en symbol. Jag hittade den på landet i helgen, en viktig symbol. Men hur skulle symbolen tolkas? Kan den hota min nuvarande tillvaro?

Jag vill inte tillbaka – jag vill aldrig göra om resan igen – men jag vill aldrig vara utan den. Det har runnit många liter vatten under broarna genom åren. Låt det fortsätta rinna, det finns ingen anledning att störa flödet…det är ju en ny tid nu – ett nytt liv…

Någonting är genuint galet. För mig har nya insikter och nya infallsvinklar uppstått. Jag förstår idag idag mer om konsultvärlden än vad jag gjorde för 1,5 år sedan. Och det är ju naturligtvis för att jag jobbat i den så länge.

Konsultvärlden tycks vara en Ding ding värld. Folk anställs och slutar på löpande band. Ena veckan har vi en ny kollega, sedan är den personen spårlöst borta och man får höra senare vad den blev av. Sedan kommer en ytterligare person och ännu en och ytterligare en och så går 3st ut genom dörren också.

Men det sker överallt i samhället nu, det präglas av en kortsiktigthet och en tro på att gräset faktiskt är grönare på andra sidan gatan. Jag försöker förstå fenomenent, men det gör jag inte. Även ute på uppdragen, hos kunderna är trenden densamma. Folk kommer och går.

Fram växer bilden av en arbetsmarknad som skriker efter rätt personer. Det är personalbrist och det finns alldeles för många tjänster för att räcka åt alla som behövs. På det viset så behövs snurrhjulet på något sätt, där folk kommer och går. Men det som hindrar hjulet från att snurra riktigt bra och hindrar en kontinutet, det är att hjulet ständigt måste stanna upp och släppa av och ta ombord folk. Sånt kostar energi och resurser. Hjulet måste också stå still emellanåt. Eftersom det finns för många jobb och förlite folk, så betyder det att hjulet måste stå still medans någon jobbar med något litegrann för att sedan sluta och jobba med något annat. Och innan den personens första jobb har ersatts så har det varit ett uppehåll, en störning.

Trots allt så förstår jag inte fenomenet, men jag blir orolig och förfärad över det. Jag undrar hur alla andra tänker. Vi är en del som har ett annat synsätt – vi är inte många. Men vi är där.

Trots allt så hotas allas vår tillvaro av att hjulet måste stå still i perioder. Kunskap försvinner, hela avdelningar och hela affärsområden läggs ner eller rasar ihop. Hos våra konkurrenter händer mycket av detta.

Jag är orolig och bekymrad över det. Jag vet inte vad man skall göra åt det. Fanns det en enkel lösning så hade man nog löst det. Jag brukar säga att man inte skall tänka så mycket, utan bara jobba på. Men i det här fallet finns anledning till oro, stor oro…