Just nu vet jag inte vart jag står och hur jag känner. Vi har flyttat, det är bra, det känns bra. Livet är egentligen perfekt, men det känns inte som att tiden riktigt utvecklas, som att tillvaron utvecklas.

Ibland faller jag tillbaka i tankar om min tidiga karriär och gamla minnen, i natt var en sådan natt. Mycket drömmar om gamla tider, saker som förfallit och försvunnit, tiden som har runnit iväg, en del saker känns jättegamla, fast det är inte så länge sedan.

Jag jobbar på Arlanda med banarbeten just nu under sommaren. Motivationen finns inte riktigt där, som tur är så känner jag inte att det är Juli. Tack och lov, för då skulle man troligen vara deprimerad att man inte är ledig, att man inte står där vid en bergslagssjö och kastar ut spinnaren i sjön och höra hur den landar. Och sedan känna i spöet hur den spinner, ända tills det rycker till och Regnbågen sitter där. Kanske får man upp den? Kanske inte?

Jag funderar ibland på hur jag hamnade här – där jag är idag, på den platsen. Jag har gjort ett bra jobb förstås, för att komma vidare, men är det hela sanningen?

Jag provade att öppna en dörr för någon vecka sedan, kanske kommer min öppnade dörr att upptäckas i Augusti. Kanske kan det bli det som tar mig vidare?

Jag åkte upp till Eurostop idag, gick en promenad därinne. Blir fascinerad över fenomenet centrumdöden, hur fort det ändå gick. Det måste kosta stora pengar att inte ha lokalerna uthyrda? Väldigt stora, i alla fall förlorar man mycket intäkter.

Det var så skönt att vakna upp i Knivsta i helgen, jag älskar det, önskar verkligen en vecka där snart.

Konstaterar också att jag precis har betalat in 468 kr för att hålla den här bloggen och domänen i liv 1 år till. Det är alldeles förmycket pengar, måste försöka få ner priset, handla upp det på nytt. Men det är inte så enkelt, och det tar lång tid dessvärre.

Run a mile crocodile, som man säger…