Författare: robban@rnp.one

Det händer några gånger om året att vi är i Kungsängen och Bro. Idag var det ett sådant tillfälle. Totalt i min karriär har jag jobbat 11 år på företag i Bro och Kungsängen. Jag har en stark historisk koppling dit. Känner till vägar och områden väl. Det är lite av en hemmaplan.

Jag körde förbi mitt ”gamla kontor i Bro”. Det står kvar, samma personer äger det och använder det på samma sätt, med ett nytt företag. Det är företaget som jobbar på vår gård – här utanför fönstret. 🙂

Jag kommer nog alltid att känna en koppling dit. Det var viktiga år i min karriär. Den 13 December 2004 kunde jag inte föreställa mig att jag skulle var där jag är idag. Ändå var det då allt började.

Ärligt talat så har jag tappat minnet om det mesta. Det känns som att allting fram till 2012 är mörkt och bortglömt. Jag har det undanträngt, jag minns inte – eller jag gör det ibland. När jag åker förbi vissa platser (byggprojekt) i hela Storstockholm, utspridda lite varstans så spelas det ibland upp en film eller bilder och man kan se hur det hela engång i tiden gick till.

Ändå har jag aldrig tvekat en sekund på vart jag kommer ifrån, hur jag är fostrad och hur jag fostrades. Jag vet vart jag har lärt mig nästan allt och att det bara var en förberedelse för det som skulle komma efter. Det var en period av mitt liv som jag inte vill vara utan – men aldrig göra om.

Efter 2012 hade jag 3,5 mycket bra år. Sedan från 2015 så kom allting tillbaka direkt, saker slog tillbaka. Det nya arbetet blev inte vad jag tänkte mig. 2017 bytte jag därför igen, och då blev det bra, riktigt bra. Sedan har det rullat på. 2020 så kör jag eget.

Det känns som om det funnits en tid före 2012 – En annan tid och ett annat liv. Och efter 2012 ”En ny tid och ett nytt liv”. Och sedan från 2017 så började livet på Arlanda. Det hela känns som 3st epoker.

Egentligen pratar jag inte om det längre idag, det är sällan jag träffar någon från det gamla livet. Det var en Annan tid och ett annat liv. Idag är det En ny tid och ett nytt liv. Att Fundera eller grubbla på saker har man ingenting för. Det har jag slutat med.

Egentligen minns jag inget, men det är nog ingen som tror på det?

Det finns bara 4 kategorier av anställda på ett företag…

Den första är VD. Han sitter högst upp och vet ingenting, eftersom han inte vet någonting så måste han ta in konsulter som kan hjälpa honom.

Eftersom konsulterna inte heller vet någonting men ändå alltid måste rapportera till VD om hans frågor och önskemål så måste dem fråga Vaktmästaren som är anställd på företaget.

Så VDn ringer till konsulten som ringer till Vaktmästaren, och när dem fått svar där så ringer dem tillbaka till VDn och sedan fakturerar dem när dem gjort jobbet. Och ungefär så där håller de på. Vaktmästaren berättar och ger information till konsulten som sedan kan förmedla vidare informatioen till VDn och ta betalt för den.

Vaktmästaren är därmed den person som måste ha mest utbildning, kunna mest och tjänar sämst.

Konsulterna kan ännu mindre och tjänar ännu mera.

VDn kan absolut ingenting och tjänar mest.

Det innebär att skulle vi i det här landet vilja få fart på försäljning av konsulttjänster så skall vi satsa mest pengar på att anställa en vaktmästare och en vd. För då sätter hela kedjan igång.

Skulle sedan vaktmästaren sluta på företaget så är lösningen ännu fler konsulter, och eftersom det blir fler konsulter så kommer dem att fakturera mera och kedjan av rapporter bli ännu längre.

Med dem skenande kostnader som då uppstår så måste VDn ta in ekonomer som berättar för honom att han måste handla upp ännu mera konsulttjänster och absolut inte anställa någon vaktmästare, för det kostar ju förfärliga pengar. Ekonomerna anlitar konsulterna som gör deras jobb och ger dem underlag. Underlagen har konsulterna själva hittat på eftersom dem inte kan fråga vaktmästaren för han har ju slutat.

VDn är bekymrad är kostnadsökningarna i företaget och tar in fler konsulter för att göra en utredning beträffande alla kostnader, ekonomerna har ju beräknat att det blir billigare att köpa in konsulttjänster än att anställa personal.

VDn är bekymrad, han har ingen personalkostnad, ändå är kostnaderna så höga, det skulle ju bli billigare med konsulter? Det har ju ekonomerna berättat. Och dem är också konsulter. Ju fler konsulter och ekonomer, ju billigare skulle det bli. Men kostnaderna skenar.

Alla anställda har redan sagts upp och företaget består nu bara av VD, ekonomer och konsulter och antalet konsulter ökar hela tiden, för det måste ju blir fler konsulter som gör konsulternas jobb och ekonomernas jobb. Eftersom ingen av konsulterna har någon vaktmästare att fråga så måste dem hitta på alla underlag och alla rapporter som skall levereras högre och högre upp i kedjan.

Vaktmästaren ångrar sig, han hade varit konsult ett tag men ville istället komma tillbaka till den lugna vaktmästarrollen så han söker tillbaka till företaget. Tyvärr säger VDn, vi kan inte anställa någon för vi har för höga kostnader. Och vi vet ju inte vad dem kostnaderna beror på.
VDn frågar konsulterna varför kostnaderna är så höga, konsulterna tar in vaktmästaren som vaktmästare fast på konsultbasis, nu fakturerar han också.

Eftersom vaktmästaren nu också är en konsult så tillsätter han en utredning om företagets kostnader som skall utreda varför det blivit så dyrt i företaget. Utredningen kostar massor av pengar och tar jättelång tid, samtidigt fakturerar alla konsulterna under tiden och ekonomerna beräknar kostnaderna.

Är det konsulterna som är problemet frågar VDn ekonomerna? Det blir inte billigare utan dem säger ekonomerna.

Vaktmästaren är efter ett halvår klar med sin utredning, han har kommit fram till att företaget har förmånga konsulter. Han rapporterar detta uppåt i kedjan och informationen når vdn som börjar att rensa bort konsulterna. Eftersom han själv tidigare varit vaktmästare så är han van att jobba själv och har själv gjort utredningen. Eftersom han nu är konsult så har han hållit på ett halvår och fakturerat, utredningen har därmed blivit en bra affär.

VDn vill att ekonomerna gör en prognos över vilka kostnadsbesparingar man nu gör eftersom man gjort sig av med konsulterna. Men Ekonomerna kan inte göra någon prognos för dem har inga konsulter som kan göra prognoserna åt dem.

I det här läget vet alltså inte VDn om företaget sparar pengar eller inte, han frågar ekonomerna som återigen tar in konsulter för att få ett svar på frågan…

Det företaget egentligen hade behövt var bara en gammal hederlig vaktmästare.

Semestern har varit bra, 2 av 3 resor avklarade. På måndag rullar vi mot Huddik. Det gick fint att köra ner vagnen igår.

Nu har det kommit på lite trall på Sundeck. Planerar en stor insats den 7-9 Augusti, då kommer bygget att ta ett rejält kliv framåt.

Jag trivs, jag tycker det är kul. Vi tog rejält hand om trädgården i Bergslagen dagarna som var.

Nu blir det snart glada Huddik igen. Fyra år sen sist. ???

2a dagen idag. Igår startade semestern stenhårt med en flytt av en Thuja. Från pappas tomt till vårt hus i Knivsta.

Summerar också de 6 första månaderna som egen företagare. Det har gått bra. Vi har klarat oss väl genom den första delen av Corona krisen. Det har varit en låg efterfrågan, men den har ökat på sista tiden. Jag startade 2st Affärsområden till, Allservice och Webshop, kanske gjorde jag det p ga den dåliga efterfrågan? Allservice har generat en del jobb och jag hoppas det gör det även framöver.

Bolaget har breddats och jag tror nu att det är ungefär så som jag tänkt mig, inte bara en konsultverksamhet, utan även allservice med Snickeri och gräsklippning och en webshop som säljer ”Det du behöver”. Semestern blir lugn, det blir boende i olika hus (våra egna) samt resa upp till Hudiksvall med husvagnen. Vissa tankar har gått igenom huvudet den senaste veckan, jag har varit lite bitter. Jag har analyserat. Min bild kanske inte är rättvis – den är sällan det hos de andra. Jag har troligen fel i mina analyser. Men jag tänker inte gräva ner mig i det – sommaren är för kort för det. Sista veckan nu som varit var bra ur ett arbetsperspektiv, tempot slog av för min del och jag kunde förbereda på ett bra sätt för att gå på ledighet. Det var inte så att jag lämnade mitt i allt, utan elden hade hunnit brinna ut den här gången. Men som sagt, många tankar som går igenom huvudet. Troligen kan sommaren få mig att glömma dem…

Den senaste veckan har ställt mig inför några personliga utmaningar. Jag har i praktiken varit i den här rollen under flera års tid. Även om jag kanske inte själv har insett djupet i det. I vintras fattade jag det första beslutet i frågan. Jag kanske har gömt mig och genom att hålla mig borta tänkt att allt kommer att lösa sig.

Men det fanns beslut att fatta och ta ställning till. Alla familjer har någon person som hamnar i den här rollen. Nån slags chefsroll, även om det inte är det. Mer som en slags förvaltare. Varför du frågar man? Jag vet inte, det är bara så.

Jag har inga problem med det, inte yrkesmässigt. Jag fattar massor av beslut yrkesmässigt hela tiden och fick i veckan veta att jag var bra på att samarbeta med alla och att jag lyckas med det också.
Men det är ändå skillnad när det handlar om en annan persons öde. Mitt dåliga samvete har plågat mig i flera år och jag får det när jag håller mig borta.

Därför var det skönt igår att spontant sätta sig i bilen åka iväg till personen och säga som det är. Och även få ett medhåll och en positiv reaktion ”vad som helst är ju bättre än det här”. För mig rann tårarna och jag gjorde som jag brukar, jag gick in i ett annat rum och samlade mig.

Jag vill inte visa mig svag inför min far. Att blotta svaghet som ledare kan förvisso te sig mänskligt och göra att man stärks ännu mer.
Jag har förmågan och den inre kraften. Jag är väldigt sällan rädd, jag vågar säga saker och ta beslut.
Jag är projektledare, och jag har ett nytt projekt. Att under tre månader ta hand om det som nu komma skall. Det är ganska likt ett byggprojekt, det handlar om ekonomistyrning, kvalitetsstyrning och tidsstyrning. Och att få en nöjd kund i slutändan.
Precis som vanligt med andra ord.

Här ute i Hed så ropar våren att den är slut. Det är sommar i luften, man kände det när man klev ur bilen. Gräset är grönt. Det är härligt.
Det som pågår mellan projekten är livet – njut av det. ?

Det är mycket man funderar på. I vår omvärld pågår en global pandemi. Folk är oroliga, många människor dör. Många blir av med sina nära och kära, sina föräldrar och en del blir av med sina barn. Det vi upplever nu är en historisk händelse som kommer att göra avtryck för många år framöver.

Jag var i huset på Heden idag. Jag insåg att jag nog behöver resa dit snart, att jag behöver vara där. Tankarna far genom huvudet, är det här rätt väg? Är det här ett bra beslut? Varje gång jag befinner mig på en topp så börjar jag tvivla, varje gång jag gör det så blir jag rädd. Ju högre upp man kommer, ju brantare blir toppen, och det blir allt lättare att faktiskt ramla ner.

Om man ramlar ner så behöver det finnas en studsmatta som kan ta emot en så att man landar koncentrerat och mjukt. Jag är inte säker på att jag skulle landa mjukt i dagsläget. De parametrarna finns inte på plats just nu.

Samtidigt så inser jag också vart dem faktiskt finns.

För 10 år sedan så köpte jag huset på Heden. Med facit i hand så blev det ett hus som räddade mig i mitt liv. Det där är svårt att förklara, men när allting i ens huvud hemsöker en och inte lämnar en ifred – inte ens i hemmet – då behöver man ha ett hus på heden. I Hed och i huset på heden så är det en annan tid – och ett annat liv, allting står still och det är ett lugnare tempo. Jag är ganska säker på vart jag hade befunnit mig om jag inte köpt huset på heden.

I den turbulenta värld som vi nu befinner oss i så behöver vi alla fly iväg någonstans en stund. Hur kan staten säga att man inte ska resa inom landet? Förstår de inte vad konsekvensen blir om vi inte gör det? En massa olyckliga människor som tvivlar och blir deprimerade, vissa kommer aldrig att hitta tillbaka till ett normalt liv.

Jag inser också att jag är påväg mot ett vägskäl – och den korsningen kommer allt närmare. Snart behöver jag göra ett val.

Samtidigt så inser jag att huset på heden är det som kan hjälpa mig i mitt vägval – det är huset på heden som kan ge mig lugn och ro och som kan få mig att stänga av allting för en stund.

När man befinner sig allt närmare toppen så är det viktigt att gå in på den där fjällstationen och stanna upp en stund och reflektera och hämta krafter för att sedan fortsätta.

Om man inte gör det, så är risken för att falla så mycket större…

Nu under det pågående Corona utbrottet så tycks en del människor helt ha drabbats av panik. Handeln upplever nästan en ny julhelg. Folk hamstrar, samtidigt som deras arbetssituation kan bli osäker. Speciellt köper man toapapper, pasta och bröd. Precis som att dessa tre skulle hjälpa mot Corona virus – det gör dem sannolikt inte. Frågan är vad som pågår, vi har en virusspridning som är farlig om du är i riskzonen, den person som dött i Sverige var 82 år gammal, vi har uppskattningsvis runt 1000 officiellt smittade och kanske lika många till i mörkertal, det kan handla om 2000 personer av 10 miljoner människor. De flesta har väldigt lindriga symptom, av 125000 smittade i hela världen är nu 60.000 friskförklarade.

Det går inte att stå och se på när skogen brinner, lite som det gjordes i början. Samtidigt har Sveriges agerande faktiskt varit bra och förnuftigt. Inga skolor eller förskolor har det beslutats om att stänga ner. Det är klokt, om barnen skulle vara hemma så blir de ofta barnvaktade av farmor och farfar eller mormor och morfar. De personerna som befinner sig i riskgruppen – de personer som absolut inte skall komma i kontakt med viruset. Viruset går istortsett inte att hejda, bara att bromsa. Sannolikt kommer årstiden göra att Coronaviruset försvinner och en ny variant kommer nästa år. För influensasäsongen är snart slut.

Ute i samhället tycks någon slags beredskap inför ett krig råda, jag förstår hamstringen om det var så att vi var attackerade av Ryssland och verkligen behövde klara oss en lång tid själva. Men där är inte vi inte – långt ifrån.

Vad tycker jag att man skall göra? Bete sig på ett normalt sätt, att hamstra i affärerna kommer inte att stoppa viruset, jag ser överhuvudtaget inte logiken med detta. Det förnuftiga att göra är att stanna hemma när man är sjuk, leva som vanligt, vara försiktig med närkontakt och sköta sin handhygien, hosta i armvecket och bete sig helt normalt, kanske jobba en del hemifrån om man möjlighet. Är man i riskzonen skall man absolut vara ännu mer försiktig.

Nu tar vi alla ett djupt andetag och dricker en kopp te, blunda, tänk på att det snart är vår, influensan försvinner förr eller senare, det är det enda vi kan vara säkra på, när rapporteringen om sifforna och Coronaligan avtar, då kommer också paniken och viruset så småningom att försvinna. Kanske har Trump rätt att det försvinner redan i April?

Just nu vet jag inte vart jag står och hur jag känner. Vi har flyttat, det är bra, det känns bra. Livet är egentligen perfekt, men det känns inte som att tiden riktigt utvecklas, som att tillvaron utvecklas.

Ibland faller jag tillbaka i tankar om min tidiga karriär och gamla minnen, i natt var en sådan natt. Mycket drömmar om gamla tider, saker som förfallit och försvunnit, tiden som har runnit iväg, en del saker känns jättegamla, fast det är inte så länge sedan.

Jag jobbar på Arlanda med banarbeten just nu under sommaren. Motivationen finns inte riktigt där, som tur är så känner jag inte att det är Juli. Tack och lov, för då skulle man troligen vara deprimerad att man inte är ledig, att man inte står där vid en bergslagssjö och kastar ut spinnaren i sjön och höra hur den landar. Och sedan känna i spöet hur den spinner, ända tills det rycker till och Regnbågen sitter där. Kanske får man upp den? Kanske inte?

Jag funderar ibland på hur jag hamnade här – där jag är idag, på den platsen. Jag har gjort ett bra jobb förstås, för att komma vidare, men är det hela sanningen?

Jag provade att öppna en dörr för någon vecka sedan, kanske kommer min öppnade dörr att upptäckas i Augusti. Kanske kan det bli det som tar mig vidare?

Jag åkte upp till Eurostop idag, gick en promenad därinne. Blir fascinerad över fenomenet centrumdöden, hur fort det ändå gick. Det måste kosta stora pengar att inte ha lokalerna uthyrda? Väldigt stora, i alla fall förlorar man mycket intäkter.

Det var så skönt att vakna upp i Knivsta i helgen, jag älskar det, önskar verkligen en vecka där snart.

Konstaterar också att jag precis har betalat in 468 kr för att hålla den här bloggen och domänen i liv 1 år till. Det är alldeles förmycket pengar, måste försöka få ner priset, handla upp det på nytt. Men det är inte så enkelt, och det tar lång tid dessvärre.

Run a mile crocodile, som man säger…