Författare: robban@rnp.one

Just nu känns det så. Det som är positivt och bra behöver inte vara det, som är det rätta och det bästa. Det kan vara så att man upplever en positiv miljö och ett positivt liv, fast man i själva verket sitter fast i ett fängelse. Man hålls fast i ett dockskåp där någon leker med de figurer som finns i dockskåpet. Allting kretsar kring dockskåpet.

Ofta ser man inte skogen för alla träd. Jag tror att det ligger något i det där. Det gäller att se lite längre, i ett större perspektiv. Det gäller också att förstå och acceptera den plats och den miljö man är på idag. Bara resan hit var kanske osannolik? Jag börjar sakna innehållet i mina tidigare arbeten. Jag vill tillbaka till vissa delar av det. Dockskåpet behöver bytas ut mot ett stort hav där man kan träffa många olika figurer på olika båtar. För om man inte gör det, så riskerar man att vara kvar i en hemmahamn där förvisso allting finns -men där ingen utveckling sker.

Jag hoppas och tror fortfarande att genombrottet för företaget skall komma snart – jag är uthållig. Men åren går. Om man hindras från att träffa andra båtar, hur skall man då kunna öka mängden vatten som man behöver passera? Vattenytan som man använder är trots allt ganska liten, man behöver komma ut på det stora havet.

Just nu är det ett mellanläge. Mycket går framåt, men en del utvecklas inte alls. Jag funderar mycket. Jag hoppas ett genombrott kommer snart, för det har inte fungerat att söka genombrottet. Utan det måste nog komma av sig själv.

Jag skall fundera vidare. Vet att det finns dörrar ut från dockskåpet, skall man ta dem?

Det känns som att det blivit vår nu och att ljuset sakta börjar att återvända och ta över mer och mer, saknar verkligen Svenska sommarkvällar. 😀

I Hed var allting fridfullt, även om det i utkanten av området sker saker som är djupt beklagliga och som kan förstöra idyllen.

Vad händer om idyllen förstörs?

Vi har gjort vårt första bokslut, ett stort ljus i pandemimörkret. Vi är tacksamma och lyckligt lottade. Det finns all anledning att vara ödmjuk och glad. Våren och sommaren blir tuffa, iallafall yrkesmässigt. Samtidigt har jag nu, ny information som jag vet kommer innebära att vi kommer att kunna vara tacksamma och lyckligt lottade under lång tid framöver.

Tålamodet är en konst. Jag är väldigt uthållig, men vill gärna frammåt. Att lära sig att vänta är en av livets utmaningar. 😉

I kampen mellan ljuset och mörkret vinner alltid ljuset. Det måste vara så. Det måste vara den inställning som man har i livet -även om det ibland är svårt att se det så.

Ta hand om er och ta hand om varandra, vi går mot ljusare tider…

Vintern kom i januari. Jag började att arbeta igen den 11 januari. Det är ÅR 40 och år 2 samtidigt. Hösten kändes stökig och stressig, den var tuff. Nu hoppas vi att batterierna är laddade för det nya året och det som komma skall.

Det här året kan bli omvälvande, ett förändringens år. Kanske är det så. Vi får se, en del saker ligger i luften, saker som tidigare varit dolda har exploderat, mycket har kommit fram och det finns mycket att fundera på – som vanligt. Jag vill inte sträcka mig till att säga att saker har varit bortkastade, men det är så jag har tänkt.

På det stora hela känns det ändå bra och man hoppas på det bästa. Livet på Arlanda fortsätter, och på kvällar kör jag ibland Släptransporter och RN Shopen.se har börjat att sälja mer och mer. Det är kul, och kanske kommer det att resultera i något större? Något mer?

Fisket har jag saknat, av olika anledningar blev det inte mycket alls förra året. Jag vet inte exakt varför det var så. Men hela världen har ju varit upp och ner med Corona pandemin, allting kring pandemin har spårat ur fullständigt och länderna har tappat kontrollen över smittan, det är tragiskt.

Men vaccinet ger oss alla hopp – det kan bara bli bättre nu. Vi får vara tacksamma.

Det är en ny President i USA. Nu kommer världen att bli en bättre och säkrare plats igen.

Ta hand om er och ta hand om varandra!

Det här är faktiskt en riktigt bra låt. Bästa jag hört på flera år faktiskt. Älskar när den är på radion i bilen.

Skiftet…Det är ett skifte som är här nu. För en del har det kanske funnits länge och varit ett faktum sedan lång tid.

Det som jag tycker mig se är att det nya normala håller på att bli är att arbeta på Distans inom de yrken som kan det. Jag tror att vi inom kort kommer ha mellan 70-100% av arbetskraften som jobbar hemifrån inom de branscher där det är möjligt. Jag tror inte på att det blir en återgång till det tidigare normala efter att pandemin tar slut.

Pandemin som aldrig tycks ta slut har bidragit till att denna utveckling har accelererat.

Mycket tankar går igenom huvudet, och gjorde så även igår. Inser att vi är lyckligt lottade, att vi har tur. Att vi befinner oss på rätt plats vid rätt tillfälle. Samtidigt så funderar jag på om detta var fel tid i livet att skaffa eget företag. Det känns som att fokuset borde vara – och kommer att bli på något annat.

Jag är sällan i mina hus, jag fiskar nästan aldrig. Allting har förändrats snabbt. Samtidigt bidrar (eller leder) pandemin till att jag faktiskt kommer att kunna göra detta. Vara i mina hus och ha tid att fiska.

Kanske kommer man att jobba hemifrån i flera veckor i streck framöver?

Tänk en vår i Bergslagen, med naturens skiftningar, fåglarna som kommer och ljuset som återvänder.

Det finns mycket att fundera på. Som vanligt vet jag inte om det här är rätt. Samtidigt har jag hamnat på rätt plats vid rätt tillfälle och vi är lyckligt lottade.

Jag säger alltid att man inte skall tänka så mycket, och det ligger en hel del i det.

Jag tror att man skall vara tacksam att man är där man är nu. I princip i den bästa av världar – trots det rådande omvärldsläget och pandemins härjningar.

Jag tycker man skall ta en promenad i ljuset, de få timmar det varar på dagarna. Ta en promenad och fundera över allting. Jag lovar att snart är det här över, snart är vi i en annan tid.

Skiftet är här och det är bara att gilla läget och använda den gåva som vi trots allt nu fått.

Just nu är det en svajig tid. Det kan vara tiden före början eller tiden före slutet. Riktigt vad det blir vet man inte säkert. Osäkerheterna i vår omvärld är många och stora. Ingen vet egentligen vad som skall hända. Alla håller andan, alla väntar. Det här är en fullkomligt förödande tid för alla. Ingen vågar satsa, ingen vågar gå framåt.

Allt som man hade tänkte göra skjuter man fram, man avvaktar. Och fortsätter det så här så kommer det att leda till en stagnation av hela samhällsekonomin – och då är vi riktigt illa ute.

Det bästa hade naturligtvis varit att fortsätta precis som förut, men alla kan förstås inte det. Många har mött utmaningar och prövningar. Prövningarnas tid är här. Jag stod idag och tittade på när ett flygplan lyfte från Bana 3 på Arlanda. Det kändes bra, de skulle långt bort – mycket långt bort. Kanske vill man åka iväg? Kanske inte? Tiden är alldeles för osäker, men ju längre tiden går – ju mer positivt är det – så resonerar jag.

Ha en bra helg och kommande vecka!

Det händer några gånger om året att vi är i Kungsängen och Bro. Idag var det ett sådant tillfälle. Totalt i min karriär har jag jobbat 11 år på företag i Bro och Kungsängen. Jag har en stark historisk koppling dit. Känner till vägar och områden väl. Det är lite av en hemmaplan.

Jag körde förbi mitt ”gamla kontor i Bro”. Det står kvar, samma personer äger det och använder det på samma sätt, med ett nytt företag. Det är företaget som jobbar på vår gård – här utanför fönstret. 🙂

Jag kommer nog alltid att känna en koppling dit. Det var viktiga år i min karriär. Den 13 December 2004 kunde jag inte föreställa mig att jag skulle var där jag är idag. Ändå var det då allt började.

Ärligt talat så har jag tappat minnet om det mesta. Det känns som att allting fram till 2012 är mörkt och bortglömt. Jag har det undanträngt, jag minns inte – eller jag gör det ibland. När jag åker förbi vissa platser (byggprojekt) i hela Storstockholm, utspridda lite varstans så spelas det ibland upp en film eller bilder och man kan se hur det hela engång i tiden gick till.

Ändå har jag aldrig tvekat en sekund på vart jag kommer ifrån, hur jag är fostrad och hur jag fostrades. Jag vet vart jag har lärt mig nästan allt och att det bara var en förberedelse för det som skulle komma efter. Det var en period av mitt liv som jag inte vill vara utan – men aldrig göra om.

Efter 2012 hade jag 3,5 mycket bra år. Sedan från 2015 så kom allting tillbaka direkt, saker slog tillbaka. Det nya arbetet blev inte vad jag tänkte mig. 2017 bytte jag därför igen, och då blev det bra, riktigt bra. Sedan har det rullat på. 2020 så kör jag eget.

Det känns som om det funnits en tid före 2012 – En annan tid och ett annat liv. Och efter 2012 ”En ny tid och ett nytt liv”. Och sedan från 2017 så började livet på Arlanda. Det hela känns som 3st epoker.

Egentligen pratar jag inte om det längre idag, det är sällan jag träffar någon från det gamla livet. Det var en Annan tid och ett annat liv. Idag är det En ny tid och ett nytt liv. Att Fundera eller grubbla på saker har man ingenting för. Det har jag slutat med.

Egentligen minns jag inget, men det är nog ingen som tror på det?

Det finns bara 4 kategorier av anställda på ett företag…

Den första är VD. Han sitter högst upp och vet ingenting, eftersom han inte vet någonting så måste han ta in konsulter som kan hjälpa honom.

Eftersom konsulterna inte heller vet någonting men ändå alltid måste rapportera till VD om hans frågor och önskemål så måste dem fråga Vaktmästaren som är anställd på företaget.

Så VDn ringer till konsulten som ringer till Vaktmästaren, och när dem fått svar där så ringer dem tillbaka till VDn och sedan fakturerar dem när dem gjort jobbet. Och ungefär så där håller de på. Vaktmästaren berättar och ger information till konsulten som sedan kan förmedla vidare informatioen till VDn och ta betalt för den.

Vaktmästaren är därmed den person som måste ha mest utbildning, kunna mest och tjänar sämst.

Konsulterna kan ännu mindre och tjänar ännu mera.

VDn kan absolut ingenting och tjänar mest.

Det innebär att skulle vi i det här landet vilja få fart på försäljning av konsulttjänster så skall vi satsa mest pengar på att anställa en vaktmästare och en vd. För då sätter hela kedjan igång.

Skulle sedan vaktmästaren sluta på företaget så är lösningen ännu fler konsulter, och eftersom det blir fler konsulter så kommer dem att fakturera mera och kedjan av rapporter bli ännu längre.

Med dem skenande kostnader som då uppstår så måste VDn ta in ekonomer som berättar för honom att han måste handla upp ännu mera konsulttjänster och absolut inte anställa någon vaktmästare, för det kostar ju förfärliga pengar. Ekonomerna anlitar konsulterna som gör deras jobb och ger dem underlag. Underlagen har konsulterna själva hittat på eftersom dem inte kan fråga vaktmästaren för han har ju slutat.

VDn är bekymrad är kostnadsökningarna i företaget och tar in fler konsulter för att göra en utredning beträffande alla kostnader, ekonomerna har ju beräknat att det blir billigare att köpa in konsulttjänster än att anställa personal.

VDn är bekymrad, han har ingen personalkostnad, ändå är kostnaderna så höga, det skulle ju bli billigare med konsulter? Det har ju ekonomerna berättat. Och dem är också konsulter. Ju fler konsulter och ekonomer, ju billigare skulle det bli. Men kostnaderna skenar.

Alla anställda har redan sagts upp och företaget består nu bara av VD, ekonomer och konsulter och antalet konsulter ökar hela tiden, för det måste ju blir fler konsulter som gör konsulternas jobb och ekonomernas jobb. Eftersom ingen av konsulterna har någon vaktmästare att fråga så måste dem hitta på alla underlag och alla rapporter som skall levereras högre och högre upp i kedjan.

Vaktmästaren ångrar sig, han hade varit konsult ett tag men ville istället komma tillbaka till den lugna vaktmästarrollen så han söker tillbaka till företaget. Tyvärr säger VDn, vi kan inte anställa någon för vi har för höga kostnader. Och vi vet ju inte vad dem kostnaderna beror på.
VDn frågar konsulterna varför kostnaderna är så höga, konsulterna tar in vaktmästaren som vaktmästare fast på konsultbasis, nu fakturerar han också.

Eftersom vaktmästaren nu också är en konsult så tillsätter han en utredning om företagets kostnader som skall utreda varför det blivit så dyrt i företaget. Utredningen kostar massor av pengar och tar jättelång tid, samtidigt fakturerar alla konsulterna under tiden och ekonomerna beräknar kostnaderna.

Är det konsulterna som är problemet frågar VDn ekonomerna? Det blir inte billigare utan dem säger ekonomerna.

Vaktmästaren är efter ett halvår klar med sin utredning, han har kommit fram till att företaget har förmånga konsulter. Han rapporterar detta uppåt i kedjan och informationen når vdn som börjar att rensa bort konsulterna. Eftersom han själv tidigare varit vaktmästare så är han van att jobba själv och har själv gjort utredningen. Eftersom han nu är konsult så har han hållit på ett halvår och fakturerat, utredningen har därmed blivit en bra affär.

VDn vill att ekonomerna gör en prognos över vilka kostnadsbesparingar man nu gör eftersom man gjort sig av med konsulterna. Men Ekonomerna kan inte göra någon prognos för dem har inga konsulter som kan göra prognoserna åt dem.

I det här läget vet alltså inte VDn om företaget sparar pengar eller inte, han frågar ekonomerna som återigen tar in konsulter för att få ett svar på frågan…

Det företaget egentligen hade behövt var bara en gammal hederlig vaktmästare.