Quid pro quo…

Vi har det bra, vi får vara tacksamma. Flera års hårt slit har lönat sig. Nu är vi påväg.

Flytten till Upplands Väsby har gått bra. Vi saknar inte alls Märsta om vi skall vara helt ärliga. Det knepigaste tycker jag bara är att integreras här. Helt plötsligt så förväntas man ha nya stamställen, nya caféer, nya butiker, ny frisör o sv. Mycket av det var väldigt bra i Märsta.

Det finns naturligtvis ingenting som hindrar att vi åker till Märsta för olika ärenden. Men jag tycker att har man flyttat så har man flyttat och man förväntas integrera sig.

Saker och ting har gått fort, vi är mitt i vintern nu, vi trodde det skulle bli bättre, men vintern blev värre. Vid huset i Hed har snön nått 60-70 cm över marken. Jag var där för någon vecka sedan, det var absolut inga problem – som alltid. Men snön var väldigt djup.

Vi har det faktiskt bra och jag har för engångsskull haft lite tur – möjligheter har öppnat sig. Genom att avvakta och inte hasta eller kasta sig på något annat så har jag nått fram. Lärdomen är uthållighet. Lär dig att hålla ut – då kan du nå längre än du kunnat tänka dig.

Men uthålligheten har krävt hårt arbete i väldigt många år.

Jag ser också runtomkring att fasader är påväg att rasa, att krisen har kommit, den har inte eskalerat ännu – det gör den om några månader. Vi får vara tacksamma om vi fortsatt inte dras med.

Många privatpersoner och även företag kommer att få bita i träet det kommande halvåret. De starkaste överlever sa Darwin. Jag vet dock att det kan vända fort och oväntat.

Därför bör man vara fortsatt tacksam och ödmjuk. Samtidigt så finns en medvetenhet där i bakgrunden. Tacksam mot de som hjälpt och dörrar bör öppnas till de som själva öppnat dörrar för oss. Det är viktigt att tänka på nu. Många är dem som vill samlas runt grytorna för att ta del av innehållet. Helt plötsligt förväntas alla vara generösa mot alla. Men så ser ju faktiskt inte verkligheten ut.

Men hur många dörrar öppnade du egentligen? En räcker för mig.

Quid pro quo betyder ungefär tjänster och gentjänster. Det är ledordet i dessa tider.

Oroa er inte, jag kommer att öppna dörrar för de som öppnat dörrar för mig i första hand. Tacksamhet och hjälpsamhet är en viktig egenskap i dessa tider.

Ta hand om varandra!

Den farligaste tiden i våra liv…

Det är uppenbart att de kommande månaderna/året/åren är den farligaste perioden i vår generations historia. Kriget i Ukraina har förändrat allt och får enorma konsekvenser. Jag sa till min fru att Nato för nån månad sedan borde ha flugit in Amerikanske marktrupper till Ukrainas territorium, långt innan invasionen hade börjat. Det hade avskräckt Ryssland och då kanske inte invasionen hade genomförts. Men det modet fanns inte hos Väst.

Väst har fryst ut Ryssland men vägrar en flygförbudszon. Detta hade givetvis gått att upprätta. Hade då Ryssland attackerat Nato planen så var det Ryssland som fick kriget att eskalera.

Många frågor funderar man över. På andra sidan gränsen från Ukraina väntar Nato med 130 flygplan, 200 fartyg och tusentals marktrupper. Men kommer Nato att ingripa om ett av länderna attackeras? Blir det inte bara en förhandling där man delar upp Europa i nya områden. Kommer verkligen Nato att försvara sig? Vågar dem? Är det rädda för Ryssland? Många frågor snurrar runt i huvudet.

För de som håller på med konspirationsteorier menar man att det finns 3 makter i världen, USA-Europa, Ryssland och Kina. Att världen är uppdelad mellan dessa 3 sfärer.

Tyvärr har alltförmånga avfärdat Putin och betraktat Ryssland som allmänna galningar i Kreml – och vi har nu fått skrattet i halsen. Problemet blev att den ryska björnen tillslut vart så stark att den återigen har vaknat.

Adolf Putin har valt på vilken sida historien han vill stå. Men på vilken sida vill Väst stå? Sveket mot Ukraina är uppenbart, och kommer att få oanade konsekvenser.

Vi i Sverige och Finland bör vara oroliga och på vår vakt. Att skramla med mer pengar och resurser till Försvaret är bra och en viktig signal, men i praktiken helt onödigt. Det som skulle ha effekt vore istället att ge pengarna i medlemsavgift till Nato. Som med allt annat med Sverige så är det försent och borde ha gjorts för längesedan. Allting kommer försent och allting hanteras försent och förlångsamt.

Det finns en sak som Ukraina kan göra och redan gör och man gör det bra för att få stopp på Ryssland. Det är att skjuta bort så många ur den Ryska armen som möjligt. Flygräder och bombningar kan man gömma sig ifrån i bunkrar, men marktrupperna är det avgörande. Om det fortsätter som det gör nu och väst pumpar in mer vapen till Ukraina så kan Ukraina vinna demokratikampen – det måste dem göra.

Vår farligaste tid är nu, vi har nu levt igenom både en pandemi och upplever nu det som kan bli början på 3de värdskriget.

Kom ihåg att alltid ta hand om era närmaste, att skydda er själva och er familj – det är det som i slutändan betyder något. Vi måste alla tänka oss in i hur det kan vara om vi behöver fly. Alla behöver tänka tanken. Man skall inte vara naiv inför det.

Att rädda sitt och sin familjs liv är en självklarhet.

Och det måste ske till vilket pris som helst…

Lyckans vecka

Så kan nog denna vecka kallas. Mycket föll på plats för det som komma skall. Nu är det bara en tidsfråga. Allting har vänt nu. Och det har vänt rejält. Goda tecken finns överallt och det känns som att det man väntat på, nu händer.

Det kan bli riktigt bra, och vi är glada.

Det märks tydligt i konjunkturen att ekonomin i princip går rakt uppåt.

Nu är det bara en tidsfråga som sagt innan allt startar.

Idag gör vintern comeback, igår sken solen. Den bästa tiden på året ligger framför oss.

😉

Another day in paradise…

Phil Collins låt spelades i bilen ikväll påväg hem från Kvarnbol. Jag inser att det är så det är. Vi lever i en av de bästa av världar, i alla fall så bra som det troligen någonsin kan bli. Det är viktigt att vara tacksam och ödmjuk.

2021 har varit ett stökigt år. Ett år då vad som helst kunde hända och en hel del gjorde det. Jag funderar på det där. Jag har tid att fundera. Jag har mött motgångar förut och alltid tagit mig igenom dem. ”Du är en väldigt stark människa” säger min fru. Det ligger nog en del i det där. Jag har alltid rest mig och gått vidare. Många gånger har jag behandlats annorlunda och väldigt orättvist. Men så är livet, jag är inte bitter. Jag har bitit tillbaka och påpekat det. Och jag är en långsint människa, kanske mindre idag än förut, men allting finns där i bakhuvudet. Hade världen varit perfekt hade jag kunnat jämna ut alla orättvisor, kanske kommer jag att kunna göra det med några?

Jag tror på att varje människa har en egen inbyggd kraft. Men alla vet inte hur man använder den eller hur den kan användas. Men jag tror att alla har den inbyggda kraften. Och alla har potentialen att lyckas, men det handlar om vilja och mod.

Vad står på tur? Just nu en hel del renovering och upprustning av mina 2 hus. Det är nu det börjar typ. Just nu börjar en resa mot det nya, allting blir bättre nu.

I veckan som var tog Pandemin slut också, vad hände? Skall vi leva normalt nu igen? Vad är normalt?

Snart skall jag gå och lägga mig för att vakna upp till en ny dag i paradiset, det är så man måste se det. Allt annat är otänkbart -även om det är svårt ibland, men för oss som är kvar här är det självklart. Orättvisor försvinner inte över en natt.

Jag har funderat över Arlanda Flygplats i veckan som var, jag har inte pratat om den offentligt eller diskuterat den på flera år. Men det slog mig i veckan att jag kanske borde yttra mig om den. Det finns en del konstigheter att fundera på. Men som oftast de senaste åren så väljer jag av taktiska skäl att hålla tyst. Tro mig, det kan vara bra ibland. Det är en talang att veta när man skall prata och när man inte skall göra det. ”Du kan ju flygplatsen innan och utan” fick jag höra av en före detta kollega i ett telefonsamtal förra veckan. Hälften stämmer ungefär. 🙂

Nåja, ta hand om er och ha en bra kommande vecka!

Genombrottet…

På torsdagen kom ett genombrott. På en promenad mellan Sky City och Swedaviahuset kom ett samtal. Och igår blev det klart vart jag kommer att jobba under hösten och 1 år framåt (till att börja med).

Det känns riktigt bra och skall bli kul. Det nya uppdraget är inom entreprenadbranschen och jag återvänder efter 6 år.

När jag tänker efter lite så är det här kanske mer jag, att jobba inom entreprenad. Det skall bli riktigt kul.

Nu kan semestern och sommaren komma, nu kan man slappna av och känna tillförsikt.

Om bara 1 vecka åker vi till Hed. Det skall jätteskönt efter de händelser som har varit sedan före midsommarhelgen.

Jag har beställt mycket virke till att bygga klart Sundeck, och det kommer att bli en del byggande och förstås mycket annat, fiske, båtturer o sv. Umgås med min kära också förstås. 😊

Under veckan som var så ägnades 2 eftermiddagskvällar åt att bygga klart rampen i Kvarnbol. Vi slutade kl 22 i Torsdag och då återstår nu enbart lite finjustering och att montera klart handledarna. Det var ett riktigt hårt arbete, kapning med vinkelslip, dubbning i berg med ankarmassa, många tunga lyft, arbete sittandes på knä o sv. Vem behöver ett gymkort? Kom och bygg med mig istället. 😊

Snart är den helt klar. 🙂

En status är på sin plats…

Det händer mycket, 2017 har varit händelserikt.

Ett nytt arbete ledde mig till projekt på Arlanda. Nu jobbar jag på Arlanda och Landvetter som konsult. Jag trivs, det är väldigt kul och jag känner att jag kan vara där länge. Tempot är högt och det är uppförsbackar och nedförsbackar, men än så länge så tar vi oss bra fram – jag och den konsultkollega som jag jobbar med. Samtidigt så finns chansen kvar att se lite annat ibland. Jag har lite andra jobb också.

Privat så har det hänt mycket också. Jag har genom att byta arbete skapat mer privat tid – ett bra liv på flera olika plan. Och det är kul.

Nyligen köpte jag en bil till – till min sambo. En VW Lupo. Nu åker vi mest med den. Min tandvårdsbehandling går också mot sitt slut, snart är allt klart. Alla delar faller på plats. Det mesta är väl egentligen väldigt bra. Vet inte mer vad det finns att rapportera om.

I Hed rullar det på och jag har ganska mycket planer egentligen. Den 1 Oktober 2019 skall det vara ett enastående resultat som är klart. Allt enligt min 10 års plan. Jag skall bygga en del där. Men är hemlighetsfull över de planer som kommer och vad som skall göras. Jag rättar till och rustar upp allting allteftersom. Det är roligt. Jag trivs med det. Tycker om att ha något att pyssla med. Snickeri är kul.

Jag skulle inte ha några problem att förbruka tiden om jag inte jobbade, då skulle jag förmodligen bygga väldigt mycket på några månader. Allt rullar på i en lungt behaglig takt enligt tidplanen.

Hare så bra, vi hörs!

Ett nytt normalläge…

Sedan 2 veckor sitter jag ute hos en kund på en arbetsplats. Jag stortrivs där, jag har 15 min resa till jobbet nu, och det är verkligen trevligt. Mycket tankar flyger ständigt genom huvudet.

Jag har lämnat entreprenadsidan (iallafall tillfälligt som jag säger om allting). Nu är jag konsult i mitt andra jobb. Precis som när jag bytte till mitt andra entreprenadjobb så är jag etablerad. Det är jag nu från början också. Etablerad på konsultsidan. Då är allting mycket enklare. Jag kommer utefter mina tidigare erfarenheter inte att berätta så mycket mera om detta, ni som vill veta får fråga mig.

Men många andra tankar far genom huvudet. Jag inser efter mer än 2 år i konsultbranschen att jag får acceptera ett nytt normalläge. Processerna är inte som när man bygger eller som när de genomförs på entreprenadsidan.

Jag har inget behov av bekräftelse, jag vet vad jag kan och det vet alla andra också. Framtiden vill jag inrikta på det jag gör nu, Projektledning men även på Besiktningssidan. Att vara med överallt och rota och bidra kanske är mitt kall? När någonting behöver fixas och något har havererat, då kan vi alltid räkna med Robert? Jo, så är det väl delvis.

Redan på entreprenadtiden fick jag ta över projekt och städa efter andra (en del fick städa efter mig också iochförsig). Men ofta var det som en gammal häst som travade på, man kunde lita på kapaciteten. Ibland trampade jag fel, men inte ofta.

Varningsklockorna ringde när jag hade 8-10 projekt i min tidrapport, iallafall gjorde den det på konsultsidan. Då kom cheferna och frågade hur det var fatt och vad de kunde göra. Jag inser att jag nu är påväg in i en något annan historia.

Faktum är jag är påväg att få (eller vill?) acceptera ett nytt normalläge. Där det handlar om att trivas på jobbet och göra ett bra jobb, men samtidigt må bra och känna att man kan utvecklas. Det är nytt för mig.

Mina tidigare jobb har i princip handlat om att man jobbar tills man stupar. Jag inser hela tiden vilket stort register jag har, vilka erfarenheter som finns där. Vad är din specialitet? Vad är den inte borde vara mitt svar. Nja, skämt och sido. Jag har aldrig fått hybris. Jag har försökt att inte ryckas med i det här ruset som kan finnas bland många andra.

Med ett balanserat liv och fötterna på jorden så kan man klara istort det mesta.

Den största förändringen sedan 2 veckor? Ja, jag är inte lika trött längre. Det finns mer kraft.

Vi får aldrig underskatta värdet och styrkan i att sova och återhämta oss. Det är det som gör att vi klarar av våra utmaningar och kan göra vårt bästa för att utveckla samhället. Det är så jag ser på det.

Alla människor har en inneboende egen kraft. Beroende på hur du återhämtar dig och hur du sover så utvecklas kraften olika. En del lyckas få ut den. Alla har den, men alla kan inte använda den. Men helt klart är att vi som bor i ett av världens rikaste länder absolut kan uppnå det vi vill, bara vi jobbar tillräckligt hårt.

Alla har vi kraften, konsten är att förstå hur vi får ut den och hur vi använder den.

Tänk på att även ta tillvara på ljuset nu när vi går mot mörkare tider.

Trevlig helg!