A little bit back…

Vadå, kommer du inte att fortsätta? Fick jag frågan i helgen. Jorå, jag uttryckte mig bara felaktigt. Givetvis kommer jag att fortsätta. Jag trivs i den nya miljön.

Men i natt i drömmarna så var jag tillbaka, det hade gått väldigt fort, jag hade bara slutat och återvänt till där jag var tidigare. Jag kände då i drömmen att det kanske inte var någon bra ide att gå tillbaka, det hade inte varit ett bra beslut. Jag hade inte kämpat, jag hade inte gett det en chans, jag hade bara gått. Sedan vaknade jag och insåg att det var dags att gå upp, då var verkligheten likadan som den var i Fredags. Och det känns bra också, faktiskt riktigt bra på riktigt.

Det känns väldigt bra och allting fungerar, allting flyter på. Det är roligt och det är bra. Det är huvudsaken. Livet förändras, nya sidor vänds och ny historia skapas. Men den gamla har liksom helt vänt mig ryggen.

Jag inser att saker håller på att förändras radikalt, innan man förstår ordet av det så kommer allting att ha förändrats i grunden. Då kommer verkligheten och bakgrunden att bli helt annorlunda.

Snart står vi där vid brasan igen, snart är det vår, på riktigt. Snart kan man känna den där vinden i nacken när man går ut från stugan på kvällen. Helt plötsligt kan man då känna att man lever, på riktigt…

Livet är en fest…

Nåja, för det mesta. Jag har kommit förbi ganska många nivåer. Idag är det viktigaste att trivas och må bra och att alla i ens omvärld gör det. Har man kommit till den insikten så är det mycket värt. Ändå har allt gått väldigt fort nu, igår rullade allt genom huvudet.

Det här året har varit så händelserikt, det känns som att det finns en verklighet före och efter Hölick. Därefter förändrades allt. När jag gick på stranden och vågorna slog upp, då visste jag att jag var vid nästa vägskäl. Det var ett kall.

Ändå uträttades så mycket och allt har gått så fort. Det har blivit en radikal förändring och jag har inte förstått hur kort tid som har gått, det kändes som att tiden innan den var hur lång som helst.

I somras rullade jag med vagnen till Hudiksvall (Hölick). Det var en historisk resa om man ser till det som hände sedan. Och jag planerar att åka dit igen. Kanske 1 vecka eller 2 varje år?

Jag måste återvända och ta mig en titt helt enkelt, snart, det får bli i vår nu. Nu kommer kanske en ganska lång vinter (??).

Räknar jag in allting som har hänt under 2015 så är det väldigt mycket. 2015 blir ett mycket minnesvärt år.

Sayonara,

Dem sista glasen?

Det mesta rullar på bra och jag har kommit in i allt det nya. Det är kul och det känns bra. Det känns också som att det kommit rätt i tiden.

Den senaste tiden har hårda drömmar tryckt mig om svåra beslut och stora problem, problem som fanns tidigare i produktionen och i en annan verksamhet i en annan tid. Varje gång det händer så vaknar jag till och inser att jag inte kan göra något åt det just nu och att det inte spelar någon roll nu. Därför somnar jag om. I lördags vaknade jag till mig glädje upp i Hed. Där jag ville vara 🙂

Jag inser att det här är en del av omställningen, dem här drömmarna kommer att fortsätta ett bra tag framöver. Ansvaret och besluten var något som tryckte på mig ganska hårt under så många år. Med facit i hand så kommer jag att se på det hela på ett helt annat sätt.

Jag inser också att jag inte ville ha den höga position jag tidigare hade. Jag ville inte vara högst upp på toppen och ta alla besluten. Det var inte min grej, nu efteråt kan jag känna en lättnad över att ha lämnat det.

Kanske vill jag någongång tillbaka till det? Men isåfall till en lägre nivå. Någongång kanske man skall göra saker som man är överkvalificerad för?

Nåja, mycket funderingar, en ny härlig dag imorgon med Hockey på Håvet. Sedan är det Halloween helg. Och det är fullmåne, det verkar bra inför finalen i Riddarhyttan 🙂

Snart 1 månad…

Nästa vecka är det 1 månad. Det känns som att det har gått fort. Jag har inte vågat känna efter för mycket ännu, men det kommer. Tystnaden är något som har kommit och som kommer att vara bestående nu också, det blir en annan ton på inläggen, det blir en annan sorts inlägg.

Livet är annorlunda nu, bättre men annorlunda.

Lite privata saker utvecklas inte som jag tänkt. Allting går inte riktigt som jag vill, men då finns det bara en beprövad metod, att jobba ännu hårdare…

Indiansommar…

Ibland behöver man göra en nystart. En nystart på allt.

Jag har börjat ett helt nytt liv och jag trivs än så länge bra med det.

Från i Onsdags har jag varit sjuk till och från, och det går onekligen upp och ner. Diverse mediciner och kurer har hjälpt på olika sätt och natten till Lördagen (nu imorse) var min bästa natt på länge, utan sömnuppehåll och jag kunde sova relativt länge. Det var skönt.

Det var mycket jag skulle ha gjort den här veckan. Varit ute med några vänner i Torsdags på Olearys, ätit en bit och spelat Bowling. Men så blev det aldrig. Likasså skulle jag idag ha varit Fiskeguide på landet, men förkylningen stoppade mig även till just detta.

Problemet är att fler i min familj är sjuka och jag därför gjort diverse insatser efter jobbet på kvällarna, det har slitit ännu mera. Igårkväll var det 20 grader ute. Nu strax före kl 13 är det 15 grader ute. Förmiddagen har rullat på långsamt men behövligt. Och den liksom hassar sig fram. Är det Brittsommar det här kallas? Eller Indiansommar?

Förövrigt lever jag ett nytt liv nu -delvis i Stockholm, delvis i Märsta och delvis på kommunala färdmedel. Och jag tycker att det är så skönt. Jag trivs så bra med det. Dem här dagarna när jag varit lite trött och förkyld hade jag ändå aldrig velat sätta mig i en bil på morgonen och eftermiddagen.

Måste upp till Hed nästa helg, hoppas jag mår väldigt bra på Måndag morgonen. Ibland eller vissa år har en del förkylningar kunna äta upp en helt, ta allt större delar av en och långsamt bryta ner en tills dem får som dem vill. Att man bara gömmer sig hemma.

Men frisk luft har aldrig skadat någon även om det är en sanning med modifikation.

Vi hörs igen,