Ur askan in i elden…

För 3 veckor sedan påbörjade jag mitt nya uppdrag. Jag hade nog glömt bort hur det var. Det var ändå 6 år sedan jag var platschef senast. Men det går bra, det blir intensiva och spännande dagar varje dag. På en vecka här händer lika mycket som tidigare hänt på 1 månad. Så visst är det skillnad. Samtidigt så märker man ibland i detaljer att det var ett tag sedan. Häromdagen fick jag fundera och söka länge innan jag kommer på vad spikkanstöd heter på fackspråk. Bara en sådan sak.

Men det känns bra och jag trivs bra. Ett högre tempo passar mig bra, det händer alltid något.

Sen gifte vi oss också den 4 september. Det blev så bra som vi tänkte oss och i princip allting gick exakt som det skulle. Så nu har man bytt civilstånd också. 😊

Många tankar far genom huvudet (som vanligt).

Vill man leva på riktigt med någon så är det likabra att gifta sig. Det behöver inte bli en så stor apparat, även om det blir det. Det går inte att undvika den stora apparaten.

Samtidigt är man tillbaka på vägarna, vi som åker på dessa vägar t o f Stockholm och Essingeleden o sv. Samma tider varje dag. Att bo på Norra sidan och jobba på Södra har alltid inneburit bilåkande, resande. Vi är ett resande folk. Men de flesta har långt att åka till jobbet hos oss, förvisso från olika håll. Långa avstånd, korta tider, ett transportsystem som inte fungerar bra. En storstad med puls.

Faktum är att jag efter bussomläggningarna som gjordes har likalång resa till Segeltorp som jag hade till Arlanda, i alla fall i tid.

Nu går vi mot hösten och kallare tider. Jag längtar upp till stugan i Bergslagen. Snart återser jag den.

Sköt om er och var rädda om varandra!

Vändningen är här…

Den senaste veckan har gett mig ett tecken. Att vändningen i konjunkturen är här. Vi gör fler uppdrag och har mer förfrågningar än tidigare. Det kan bero på flera faktorer 1. Alla människor har blivit tokiga när värmen kommit 2. Pandemin är påväg att besegras av vaccinationerna. Det är väl de två tydliga orsakerna.

Dock tror jag alla börjar känna att vändningen är pågång. Nu kommer det bara att bli bättre efter ett år av restriktioner, stagnation och depressioner som spridit sig. Gå ut min själ och njut av solen och värmen.

Om bara 2 veckor är det midsommar. Sedan blir det faktiskt mörkare, oavsett om vi vill eller inte. Men låt mörkret stanna som ett väderfenomen, låt ljuset överrumpla dig och din drivkraft.

Jag inser också att jag har 1 månad kvar till semestern, det känns bra. Vad exakt vi skall göra är inte klart. Vi har några alternativ som vi dribblar med. Själv drömmer jag om fiske i Bergslagen, en del sådant kommer det förstås att bli.

Nu blir vi gladare och festen fortsätter. Njut av den tid som är nu. Att vändningen är här är bara positivt.

Ta hand om er själva, var rädda om varandra och hjälp den som behöver!

Carpe diem

I färden och tankarnas vimmel…

Semestern har varit bra, 2 av 3 resor avklarade. På måndag rullar vi mot Huddik. Det gick fint att köra ner vagnen igår.

Nu har det kommit på lite trall på Sundeck. Planerar en stor insats den 7-9 Augusti, då kommer bygget att ta ett rejält kliv framåt.

Jag trivs, jag tycker det är kul. Vi tog rejält hand om trädgården i Bergslagen dagarna som var.

Nu blir det snart glada Huddik igen. Fyra år sen sist. ???

Semester…

2a dagen idag. Igår startade semestern stenhårt med en flytt av en Thuja. Från pappas tomt till vårt hus i Knivsta.

Thujan hos pappa, här har den växt i 13 år.
Här har vi gått händelserna i förväg lite…

Summerar också de 6 första månaderna som egen företagare. Det har gått bra. Vi har klarat oss väl genom den första delen av Corona krisen. Det har varit en låg efterfrågan, men den har ökat på sista tiden. Jag startade 2st Affärsområden till, Allservice och Webshop, kanske gjorde jag det p ga den dåliga efterfrågan? Allservice har generat en del jobb och jag hoppas det gör det även framöver.

Bolaget har breddats och jag tror nu att det är ungefär så som jag tänkt mig, inte bara en konsultverksamhet, utan även allservice med Snickeri och gräsklippning och en webshop som säljer ”Det du behöver”. Semestern blir lugn, det blir boende i olika hus (våra egna) samt resa upp till Hudiksvall med husvagnen. Vissa tankar har gått igenom huvudet den senaste veckan, jag har varit lite bitter. Jag har analyserat. Min bild kanske inte är rättvis – den är sällan det hos de andra. Jag har troligen fel i mina analyser. Men jag tänker inte gräva ner mig i det – sommaren är för kort för det. Sista veckan nu som varit var bra ur ett arbetsperspektiv, tempot slog av för min del och jag kunde förbereda på ett bra sätt för att gå på ledighet. Det var inte så att jag lämnade mitt i allt, utan elden hade hunnit brinna ut den här gången. Men som sagt, många tankar som går igenom huvudet. Troligen kan sommaren få mig att glömma dem…

Det gick bra att lägga ner Thujan.
Förankringen kommer att sitta kvar ett tag.

Huset på heden…

Det är mycket man funderar på. I vår omvärld pågår en global pandemi. Folk är oroliga, många människor dör. Många blir av med sina nära och kära, sina föräldrar och en del blir av med sina barn. Det vi upplever nu är en historisk händelse som kommer att göra avtryck för många år framöver.

Jag var i huset på Heden idag. Jag insåg att jag nog behöver resa dit snart, att jag behöver vara där. Tankarna far genom huvudet, är det här rätt väg? Är det här ett bra beslut? Varje gång jag befinner mig på en topp så börjar jag tvivla, varje gång jag gör det så blir jag rädd. Ju högre upp man kommer, ju brantare blir toppen, och det blir allt lättare att faktiskt ramla ner.

Om man ramlar ner så behöver det finnas en studsmatta som kan ta emot en så att man landar koncentrerat och mjukt. Jag är inte säker på att jag skulle landa mjukt i dagsläget. De parametrarna finns inte på plats just nu.

Samtidigt så inser jag också vart dem faktiskt finns.

För 10 år sedan så köpte jag huset på Heden. Med facit i hand så blev det ett hus som räddade mig i mitt liv. Det där är svårt att förklara, men när allting i ens huvud hemsöker en och inte lämnar en ifred – inte ens i hemmet – då behöver man ha ett hus på heden. I Hed och i huset på heden så är det en annan tid – och ett annat liv, allting står still och det är ett lugnare tempo. Jag är ganska säker på vart jag hade befunnit mig om jag inte köpt huset på heden.

I den turbulenta värld som vi nu befinner oss i så behöver vi alla fly iväg någonstans en stund. Hur kan staten säga att man inte ska resa inom landet? Förstår de inte vad konsekvensen blir om vi inte gör det? En massa olyckliga människor som tvivlar och blir deprimerade, vissa kommer aldrig att hitta tillbaka till ett normalt liv.

Jag inser också att jag är påväg mot ett vägskäl – och den korsningen kommer allt närmare. Snart behöver jag göra ett val.

Samtidigt så inser jag att huset på heden är det som kan hjälpa mig i mitt vägval – det är huset på heden som kan ge mig lugn och ro och som kan få mig att stänga av allting för en stund.

När man befinner sig allt närmare toppen så är det viktigt att gå in på den där fjällstationen och stanna upp en stund och reflektera och hämta krafter för att sedan fortsätta.

Om man inte gör det, så är risken för att falla så mycket större…

Ett steg framåt eller ett tillbaka?

Just nu vet jag inte vart jag står och hur jag känner. Vi har flyttat, det är bra, det känns bra. Livet är egentligen perfekt, men det känns inte som att tiden riktigt utvecklas, som att tillvaron utvecklas.

Ibland faller jag tillbaka i tankar om min tidiga karriär och gamla minnen, i natt var en sådan natt. Mycket drömmar om gamla tider, saker som förfallit och försvunnit, tiden som har runnit iväg, en del saker känns jättegamla, fast det är inte så länge sedan.

Jag jobbar på Arlanda med banarbeten just nu under sommaren. Motivationen finns inte riktigt där, som tur är så känner jag inte att det är Juli. Tack och lov, för då skulle man troligen vara deprimerad att man inte är ledig, att man inte står där vid en bergslagssjö och kastar ut spinnaren i sjön och höra hur den landar. Och sedan känna i spöet hur den spinner, ända tills det rycker till och Regnbågen sitter där. Kanske får man upp den? Kanske inte?

Jag funderar ibland på hur jag hamnade här – där jag är idag, på den platsen. Jag har gjort ett bra jobb förstås, för att komma vidare, men är det hela sanningen?

Jag provade att öppna en dörr för någon vecka sedan, kanske kommer min öppnade dörr att upptäckas i Augusti. Kanske kan det bli det som tar mig vidare?

Jag åkte upp till Eurostop idag, gick en promenad därinne. Blir fascinerad över fenomenet centrumdöden, hur fort det ändå gick. Det måste kosta stora pengar att inte ha lokalerna uthyrda? Väldigt stora, i alla fall förlorar man mycket intäkter.

Det var så skönt att vakna upp i Knivsta i helgen, jag älskar det, önskar verkligen en vecka där snart.

Konstaterar också att jag precis har betalat in 468 kr för att hålla den här bloggen och domänen i liv 1 år till. Det är alldeles förmycket pengar, måste försöka få ner priset, handla upp det på nytt. Men det är inte så enkelt, och det tar lång tid dessvärre.

Run a mile crocodile, som man säger…

Vad händer?

Det var längesedan jag skrev. Och ingenting tyder kanske på att det kommer att bli oftare. Men samtidigt så händer saker. Det som kallas livet pågår mellan inläggen. Nya saker är påväg att hända, förändringarna går fortare nu.

Jag går runt på en parkering som precis har öppnat i sin första etapp. Jag funderar på de olika vägarna som öppnat sig framåt. Skall man hasta eller ta det piano? Vad vill jag egentligen?

Återigen har jag varit med och skapat något som inte skulle hinna bli klart tills dess det blev klart. De flesta är väldigt nöjda. Vi har lyckats över förväntan, med ganska dåliga förutsättningar. Med min tidigare erfarenhet så väljer jag att inte komma den saken mer på nätet.

Det har öppnat sig nya olika vägar. Emellan de olika vägarna går en trygg stig. Stigen var inte mitt första alternativ men ansågs så mycket bättre än promenaden i den gamla skogen. Den här skogen är betydligt bättre. Men det var inte mitt första val, det var det inte, men allting behöver inte alltid vara ens förstaval.

Jag funderar på hur saker ser ut om ett år. Förändringarna går snabbare nu, vad vill jag egentligen? Har jag kört fast? Min gamla teori är att inte tänka så mycket. När man börjar tänka förmycket går allt åt helvete. Då fastnar man i resonemang och tankar. Det bästa är att ha så mycket att göra på dagarna att de där tankarna aldrig hinner smyga sig på en – inte ens nattetid.

Jag har planerat lite för åtgärder på landet, jag gör rutinmässiga saker, jag har skippat alla kontokort. Det är nytt för iår. Har bara 1 kvar för bilen. Jag har tagit tillbaka kommandot – det jag har är det jag har när jag har det. När jag inte har det – då har jag det inte. På sikt hoppas jag att detta skapar de bästa förutsättningarna.

Det blir ändå bli svårt att välja väg, vad händer om jag inte väljer? Får jag gå ut ur skogen då? Jag är inte helt säker på hur allt kommer att bli. Jag känner mig dock trygg med att mitt gamla liv är borta, demoner och olyckskorpar hittar mig inte längre…

Om några veckor vet jag lite mer.

Hoppas ni har det bra i snöslasket…

Tror du på det evigt gröna trädet?

Min bedömning är att vi just nu står på toppen av en konjunkturcykel. Jag skulle tro att de kommande 2 åren blir svajiga, att vi nu går mot en depression.

Varför? Dels så kommer mer och mer rapporter om att bostadsmarknaden viker neråt i priser. Anledningen är för stort utbud. Det byggs helt enkelt för mycket. Positivt för alla kan tyckas.

Den andra anledningen är en viss försiktighet som verkar råda i branschen (bygg). Beställare avvaktar lite, man skjuter fram beslut och man väntar hela tiden med att starta nya projekt.

Och de projekt som har startats som har inneburit ett stort byggande, de ligger några år försent. När allt det som nu ligger i produktionen är färdigbyggt, då kommer inte behovet att vara lika stort.

Jag tänker inte ge mig in i en politisk diskussion här. Men faktum var att det under många år inte alls byggdes så mycket som det behövdes. När det väl började byggas så ligger byggandet några år försent.

Det farligaste hotet mot det som kallas de ”evigt gröna trädet” är när framtidstron bland människor börjar svikta. Man börjar bli defensiv och avvaktande. När denna tendens går igenom hela ledet så skapas också det som blir ”det vissnande gröna trädet”. D vs att trädet vissnar under några år för att sedan växa igen.

Nationalekonomi är ganska enkelt, i princip behöver du bara slå upp bibeln och läsa om sju bra år och sju dåliga år. Det är ungefär det som idag kallas för konjunkturcyklar.

Den tredje anledningen är att löneutvecklingen i Sverige överlag har varit så lavinartad de senaste åren. Företag kan snart inte nå någon lönsamhet p ga brist på arbetskraft. De måste betala så ohyggligt mycket för att få arbetskraft. Och då kan de snart inte längre anställa heller.

I det läget bedriver man en politik där man säger att människor inte skall invandra hit. Vi räknar alltså med att försöka öka befolkningen på egen hand.

Och snart kan inte företag nå någon lönsamhet. De kan inte expandera och hyra de kontor som nu byggs, det blir för många bostäder – som iallafall inte kan köpas av de som behöver. Detta eftersom företagen inte kan anställa.

Tittar man tecknen så ser man dessa. Lite avvaktande så finns tecknen där. En konjunktur som viker neråt. Just nu kanske avlägsen, men den kommer, sakta men säkert.

Vad skall man då göra?

Jo precis som vanligt så vanligt så gäller den gamla klyschan ”sitt lugnt i båten”.

Jag tycker att har man precis påbörjat ett nytt jobb så håll fast vid det. Likaså om du precis har köpt en bostad eller flyttat in i en ny. Håll fast vid den. Byt inte bil de kommande åren. Amortera och sänk dina lån – då har du möjlighet att klara dig bättre när allt vänder.

Risken är att bara att de flesta inte kommer att agera som jag rått om.

De flesta kommer att gasa på. Byta jobb för att få ännu högre löner och då riskera att bli av med jobben när man kommer som ny till ett företag. De flesta kommer kanske att fortsätta att köpa bostäder. Kanske får man sälja de med förlust och fastna i träsket med förluster som bygger på. Anledningen till det är att många unga kommer ut på arbetsmarknaden nu och kanske kommer att bilda familjer. Då kommer flyttkarusellerna och behoven att öka. Då kommer man vara tvungen att flytta oavsett om man vill det eller inte.

Många kommer kanske att fortsätta att köpa nya bilar och dra på sig nya kostnader. Då har man inte den handlingsfrihet som behövs när allting vänder.

Jag brukar säga att det är viktigt att sitta i business class eller första klass när allting vänder. De som har spelat sina kort fel får åka i turistklass eller inte alls.

Själv ror jag lugnt i båten (i business class). Jag tänker sitta här en bra stund nu, kanske bo kvar i hyresrätten och veta vad jag betalar. Betala av lånen på bilen och köra vidare.

Allting handlar om att skapa sin egen frihet. Då behöver man inte fundera på vad som händer runt omkring en. Ekonomiskt oberoende handlar om att inte ha några lån – att inte vara beroende av vad som händer i omvärlden runt omkring. Att alltid kunna ha råd med det man vill göra och att kunna njuta av livet.

Att vara ekonomiskt oberoende handlar om att kunna ro vidare, även om bensinen tar slut.

Det evigt gröna trädet finns inte. Hur mycket vi än vill att det skall göra det.

Hur skapar du din frihet?