Vadå, kommer du inte att fortsätta? Fick jag frågan i helgen. Jorå, jag uttryckte mig bara felaktigt. Givetvis kommer jag att fortsätta. Jag trivs i den nya miljön.
Men i natt i drömmarna så var jag tillbaka, det hade gått väldigt fort, jag hade bara slutat och återvänt till där jag var tidigare. Jag kände då i drömmen att det kanske inte var någon bra ide att gå tillbaka, det hade inte varit ett bra beslut. Jag hade inte kämpat, jag hade inte gett det en chans, jag hade bara gått. Sedan vaknade jag och insåg att det var dags att gå upp, då var verkligheten likadan som den var i Fredags. Och det känns bra också, faktiskt riktigt bra på riktigt.
Det känns väldigt bra och allting fungerar, allting flyter på. Det är roligt och det är bra. Det är huvudsaken. Livet förändras, nya sidor vänds och ny historia skapas. Men den gamla har liksom helt vänt mig ryggen.
Jag inser att saker håller på att förändras radikalt, innan man förstår ordet av det så kommer allting att ha förändrats i grunden. Då kommer verkligheten och bakgrunden att bli helt annorlunda.
Snart står vi där vid brasan igen, snart är det vår, på riktigt. Snart kan man känna den där vinden i nacken när man går ut från stugan på kvällen. Helt plötsligt kan man då känna att man lever, på riktigt…