En omvälvande tid…

Vintern kom i januari. Jag började att arbeta igen den 11 januari. Det är ÅR 40 och år 2 samtidigt. Hösten kändes stökig och stressig, den var tuff. Nu hoppas vi att batterierna är laddade för det nya året och det som komma skall.

Det här året kan bli omvälvande, ett förändringens år. Kanske är det så. Vi får se, en del saker ligger i luften, saker som tidigare varit dolda har exploderat, mycket har kommit fram och det finns mycket att fundera på – som vanligt. Jag vill inte sträcka mig till att säga att saker har varit bortkastade, men det är så jag har tänkt.

På det stora hela känns det ändå bra och man hoppas på det bästa. Livet på Arlanda fortsätter, och på kvällar kör jag ibland Släptransporter och RN Shopen.se har börjat att sälja mer och mer. Det är kul, och kanske kommer det att resultera i något större? Något mer?

Fisket har jag saknat, av olika anledningar blev det inte mycket alls förra året. Jag vet inte exakt varför det var så. Men hela världen har ju varit upp och ner med Corona pandemin, allting kring pandemin har spårat ur fullständigt och länderna har tappat kontrollen över smittan, det är tragiskt.

Men vaccinet ger oss alla hopp – det kan bara bli bättre nu. Vi får vara tacksamma.

Det är en ny President i USA. Nu kommer världen att bli en bättre och säkrare plats igen.

Ta hand om er och ta hand om varandra!

En svajig tid…

Just nu är det en svajig tid. Det kan vara tiden före början eller tiden före slutet. Riktigt vad det blir vet man inte säkert. Osäkerheterna i vår omvärld är många och stora. Ingen vet egentligen vad som skall hända. Alla håller andan, alla väntar. Det här är en fullkomligt förödande tid för alla. Ingen vågar satsa, ingen vågar gå framåt.

Allt som man hade tänkte göra skjuter man fram, man avvaktar. Och fortsätter det så här så kommer det att leda till en stagnation av hela samhällsekonomin – och då är vi riktigt illa ute.

Det bästa hade naturligtvis varit att fortsätta precis som förut, men alla kan förstås inte det. Många har mött utmaningar och prövningar. Prövningarnas tid är här. Jag stod idag och tittade på när ett flygplan lyfte från Bana 3 på Arlanda. Det kändes bra, de skulle långt bort – mycket långt bort. Kanske vill man åka iväg? Kanske inte? Tiden är alldeles för osäker, men ju längre tiden går – ju mer positivt är det – så resonerar jag.

Ha en bra helg och kommande vecka!

Den ställföreträdande anhörige…

Den senaste veckan har ställt mig inför några personliga utmaningar. Jag har i praktiken varit i den här rollen under flera års tid. Även om jag kanske inte själv har insett djupet i det. I vintras fattade jag det första beslutet i frågan. Jag kanske har gömt mig och genom att hålla mig borta tänkt att allt kommer att lösa sig.


Men det fanns beslut att fatta och ta ställning till. Alla familjer har någon person som hamnar i den här rollen. Nån slags chefsroll, även om det inte är det. Mer som en slags förvaltare. Varför du frågar man? Jag vet inte, det är bara så.


Jag har inga problem med det, inte yrkesmässigt. Jag fattar massor av beslut yrkesmässigt hela tiden och fick i veckan veta att jag var bra på att samarbeta med alla och att jag lyckas med det också.
Men det är ändå skillnad när det handlar om en annan persons öde. Mitt dåliga samvete har plågat mig i flera år och jag får det när jag håller mig borta.


Därför var det skönt igår att spontant sätta sig i bilen åka iväg till personen och säga som det är. Och även få ett medhåll och en positiv reaktion ”vad som helst är ju bättre än det här”. För mig rann tårarna och jag gjorde som jag brukar, jag gick in i ett annat rum och samlade mig.


Jag vill inte visa mig svag inför min far. Att blotta svaghet som ledare kan förvisso te sig mänskligt och göra att man stärks ännu mer.
Jag har förmågan och den inre kraften. Jag är väldigt sällan rädd, jag vågar säga saker och ta beslut.
Jag är projektledare, och jag har ett nytt projekt. Att under tre månader ta hand om det som nu komma skall. Det är ganska likt ett byggprojekt, det handlar om ekonomistyrning, kvalitetsstyrning och tidsstyrning. Och att få en nöjd kund i slutändan.
Precis som vanligt med andra ord.


Här ute i Hed så ropar våren att den är slut. Det är sommar i luften, man kände det när man klev ur bilen. Gräset är grönt. Det är härligt.
Det som pågår mellan projekten är livet – njut av det. ?

Marginalen bank…

Idag fyller jag 38. Det känns okej. Nog om det.

När detta år började så tog jag steget och bytte bank. Jag har dragit på bankbytet länge. Skandiabanken hade under många år bara försämrat och försämrat sina villkor. Men ändå ansåg jag dem som de ”minst” dåliga.

Jag har ett tag haft Marginalen bank som andra bank. Men jag tog mitt pick och pack och flyttade över till Marginalen bank.

Det känns toppen. Avgiften för bankkortet blir 228 kr (billigast vad jag kan hitta för bankkort). Alla konton har ränta, minst 0,6%. Jag har under lång tid stört mig på att jag inte fick ränta på pengar som bara låg på kontot samt lönen. Nu har jag samma ränta på lönen som på drift och investeringkonton, sparkonton och buffertkonton.

Jag tycker det är riktigt bra. Bankappen måste vara den bästa på marknaden, man har förstått det här med enkelhet och användarvänlighet. På banken finns allt man behöver och inget lull, lull. Fonder och aktier kan man köpa genom Avanza och Nordnet istället. Så kör jag nu. Storbankernas stora utbud intresserar mig inte alls, enkelhet är mitt motto.

Jag har tecknat ett antal konton och 2st kort. Marginalen gold är gratis första året och kostar sedan 195kr. Marginalen skall ansluta sig till Swish under första halvåret i år. Tills dess behåller jag swishfunktionen via Skandiabanken och jag har även kvar lite fonder där.

Men allt övrigt är överflyttat. Kontantuttag i hela världen är gratis med bankkortet. En nackdel (förutom att Swish för tillfället saknas) är att bankkortet inte har några reseförsäkringar alls (det kanske förklarar kanske 19kr i månaden?). Men detta har jag löst genom att skaffa Goldkortet till. Då blir det riktigt bra.

Marginalen bank har byggs upp lite i bakgrunden och är inte jättestor (ca 300.000 kunder, 650 anställda). Banken ägs av en privatperson (en kvinna från Lidingö) som också är vd för banken. Från början 2010 så fick banken några varningar av finansinspektionen, men sedan har det inte varit några problem. Marginalen bank är en sammanslagning av gamla bank 2 och Citybank och startades 2010 som bank.

Marginalen bank säger att de förbättrar sina kunders “marginaler”. Det håller jag med om.

Detta är mitt 3de bankbyte hittills. Jag är riktigt nöjd och det känns väldigt bra.

Har du också pengar som jobbar utan ränta? Varför det?

Ta steget och bytt bank du också, kom ihåg att använda metoden ”att plocka russinen ur kakan”.

Egentligen drömmer jag om att jobba med turism och reseservice…

Det här är säkert ett något överraskande besked. Men faktum var att jag hade MVG i kursen Turism och Reseservice på Gymnasiet. Jag och en dåvarande vän hade ”ytliga” planer på att starta en bussreserörelse med bussresor lite varstans. Jag tycker om att träffa människor och att ge service. Resan är ju liksom målet och tillfredställelsen skulle vara att se hur glada människor blir när de får uppleva olika saker och besöka olika platser. Tillfredställelse som finns hos den enkla fria människan.

Istället blev det en karriär i byggbranschen och idag inom konsultledet. Men faktum är att det är lite samma sak. Både som entreprenör och som konsult så skall jag ge kunden och trygg och stabil resa. Kunden skall veta vad den köpt och få det den köpt till rätt pris och rätt kvalite. Ja, det låter säkert som en klysa.

Faktum är att turism och reseservice och konsultbranschen har en hel del gemensamt. Förmågan och viljan att ge kunden en trygg och säker resa är saker som förenar.

Varför har jag inte provat på denna dröm då?

Det finns flera svar på den frågan. Dels har jag byggt upp ett rikt och bra liv där riskerna är små och intäkterna goda. Den andra anledningen är att jag byggt upp så mycket nu som jag inte vill äventyra. Den tredje är en privat anledning att jag de kommande åren står inför nya utmaningar privat. Saker som gör att privatlivet blir viktigare.

Samtidigt så finns det en rutin som jag har också. Jag menar om berget kan komma till Mohammed, varför skall då Mohammed komma till berget?

Trevlig kväll,

En ding ding värld…

Någonting är genuint galet. För mig har nya insikter och nya infallsvinklar uppstått. Jag förstår idag idag mer om konsultvärlden än vad jag gjorde för 1,5 år sedan. Och det är ju naturligtvis för att jag jobbat i den så länge.

Konsultvärlden tycks vara en Ding ding värld. Folk anställs och slutar på löpande band. Ena veckan har vi en ny kollega, sedan är den personen spårlöst borta och man får höra senare vad den blev av. Sedan kommer en ytterligare person och ännu en och ytterligare en och så går 3st ut genom dörren också.

Men det sker överallt i samhället nu, det präglas av en kortsiktigthet och en tro på att gräset faktiskt är grönare på andra sidan gatan. Jag försöker förstå fenomenent, men det gör jag inte. Även ute på uppdragen, hos kunderna är trenden densamma. Folk kommer och går.

Fram växer bilden av en arbetsmarknad som skriker efter rätt personer. Det är personalbrist och det finns alldeles för många tjänster för att räcka åt alla som behövs. På det viset så behövs snurrhjulet på något sätt, där folk kommer och går. Men det som hindrar hjulet från att snurra riktigt bra och hindrar en kontinutet, det är att hjulet ständigt måste stanna upp och släppa av och ta ombord folk. Sånt kostar energi och resurser. Hjulet måste också stå still emellanåt. Eftersom det finns för många jobb och förlite folk, så betyder det att hjulet måste stå still medans någon jobbar med något litegrann för att sedan sluta och jobba med något annat. Och innan den personens första jobb har ersatts så har det varit ett uppehåll, en störning.

Trots allt så förstår jag inte fenomenet, men jag blir orolig och förfärad över det. Jag undrar hur alla andra tänker. Vi är en del som har ett annat synsätt – vi är inte många. Men vi är där.

Trots allt så hotas allas vår tillvaro av att hjulet måste stå still i perioder. Kunskap försvinner, hela avdelningar och hela affärsområden läggs ner eller rasar ihop. Hos våra konkurrenter händer mycket av detta.

Jag är orolig och bekymrad över det. Jag vet inte vad man skall göra åt det. Fanns det en enkel lösning så hade man nog löst det. Jag brukar säga att man inte skall tänka så mycket, utan bara jobba på. Men i det här fallet finns anledning till oro, stor oro…

Därför skall vi inte förbjuda raketer – lösningen är att tillåta smällare…

Återigen rullar en debatt om fyrverkerier på nätet. Hundägare på ena sidan och vi som är festmänniskor på andra sidan. Jag surnade till nu under natten och skriver därför detta inlägget.

Generellt så fungerar förbud dåligt. Om vi totalförbjuder raketer och smällare så öppnar det för en utveckling av hemmagjorda bomber och andra pyrotekniska pjäser som är väldigt mycket farligare och som vi inte vet någonting om.

Ta ett exempel idag när ungdomar springer omkring och leker med stora raketer som man skjuter ur järnrör. Dem känner inte till riskerna, dem vet inte vad som kan hända. När något väl händer så kan det gå riktigt mycket åt helvete, därför att pjäserna är stora, är raketer och att alternativen inte finns.

I min generation sprang vi runt och lekte med ettöres, femöres och kina puffar och ibland tiger smällare. Fördelen med dem små smällarna var att det kunde hända saker, men det som hände var inte så allvarligt. Man fick lära sig att det kunde gå åt pipan och då fick man också respekt och förståelse för att det kunde hända saker. Man kunde exprimentera och testa med små smällare, prova vart gränserna går. För så funkar alla ungdomar och alla barn. Man testar vart gränserna går.

Idag när alternativen är få och man inte får lära sig vad som kan hända med små nästan ofarliga smällare så finns det istortsett inga marginaler alls, och när man väl har lärt sig, då är det försent.

Summa summarum. Det är förbudet av små smällare som har lett till de problem vi ser idag. Det är förbudet som har skapat dem stora situationerna och de stora riskerna. Den avvskräckande effekten hinner aldrig komma hos en ungdom innan det är försent. Fortsätter vi att förbjuda så får vi ännu mindre respekt och riskmedvetenhet och avskräckande effekter.

Vi har idag en sitaution med ungdomar som provar gränserna med stora -farliga raketer.
Det är inte bra. Inte bra för någon.

Det är b la därför vi inte skall förbjuda rakter och förverkerier – utan istället tillåta små smällare så att ungdomar tidigt kan lära sig och förstå vad som kan hända. Bara genom att sälja små tillåtna smällare så kan vi få riskmedvetenheten och de avskräckande effekterna.

Istället vill många förvärra situationen och förbjuda ännu mera.

Det är inte ungdomarna som är farliga, det är NI, förbudshejarna.
Har ni ens förstått vilka konsekvenser ert tänkade får?