Författare: robban@rnp.one

I Lördags skulle min far ha fyllt 76år. Jag lämnade då några rosor på graven och igår uppdaterade vi graven ytterligare.

Alla inlägg behöver ju inte vara så långa? Ellerhur?

Sommaren är här och har varit här ett bra tag nu.

Maj och Juni var fantastiskt varma månader och nu har en del regn kommit i Juli. Det är bra, det behövs. Det behöver dock inte fortsätta för länge bara.

Allting är väldigt bra, saker går enligt plan, bekymmersfritt. Själv lämnade jag in en förstudie i Fredags. Det var skönt och lite en propp som gick ur. Nu känns saker lite lugnare. Men hösten blir intensiv och jag har fått i uppdrag att fundera över mitt team/lag typ som jag vill ha.

Jag trivs med det här nu, jag gjorde inte riktigt det ibörjan för 1 år sedan. Men nu gör jag det. Jag har axlat en ny högre roll numera, som jag kanske borde ha axlat för många år sedan redan.

Som vanligt finns det en hel del funderingar som drar igenom huvudet. Privat är mitt intresse för smarta hem och automatisering fortsatt högt. Jag letar efter nya lösningar på vardags problem. Just nu är jag väldigt nöjd med min automatiska fiskmatare som matar fiskarna varje dag. Ett banalt behovt tillgodses och vi behöver inte fundera på om vi missar eller inte. Just nu är jag besatt av eller vad man skall säga av att skapa en vardag där nycklar inte behövs, avveckla alla nycklar, ersätta dem på smarta sätt.

Jag inser nu att en vändpunkt kom för ett år sedan, det blev jackpot 2ggr. Helt plötsligt är jag där jag vill vara. Givetvis skall vi försöka nå ännu längre, men vi är helt klart nöjda med grundsituationen, även om man som företagare i regel aldrig är nöjd. 😊 Förstå mig rätt, vi är nöjda, men ändå inte.

Men det får duga tycker jag.

I Lördags fiskade jag, tydligen för första gången denna säsong, det blev 2st små abborrar. Det skulle vara dåligt fiske, och så var det nog. Det blåste något kopiöst.

Våren är snart här, nåja, i alla fall vill vi tro det. Kampen mellan våren och vintern brukar pågå i ungefär 7 ronder, snö, vår, snö vår, snö, vår, snö vår, snö, vår, snö, vår, snö och slutligen vår då. Vi var upp till Hed förra helgen och min fru tog körkort förra veckan. Det var riktigt trevlig i Västanhed och där var det betydligt mindre snö än det var i Stockholm.

Jag kommer från en 2 dagars kurs nu, arbetet har man fått göra på kvällen när man kommit hem. Så kan det vara.

Nordman sjunger ”Släpp alla sogerna” och det är det jag har gjort också. Jag har gått vidare sedan ett tag tillbaka – jag vet att min pappa hade velat det att jag skulle gå vidare och vara lycklig. Vissa dagar tänker jag inte på graven längre. Men han kommer in i mitt medvetande då och då. Han finns med oss. Det gör mig glad.

Just nu är saker riktigt bra faktiskt. Vi är inte drabbade av den ekonomiska krisen, vi har förutsättningar att klara oss bra ifrån den. Visst har vi märkt att det finns dyra tomater och att paprikor har börjat att säljas som styck. Men vi skötte våra saker i de bra tiderna – om man sköter om sitt hus i bra tider så klarar man de dåliga tiderna, det är dem man har förberett sig för. Vi har egentligen inte påverkats. Vi driver eget och det finns alltid möjlighet att öka lönen om det behövs, så det är inga konstigheter.

Jag är glad för dem möjligheter i livet som jag utnyttjat och tagit tillvara på. Det är många som inte gör det och bara klagar sedan. Men klaga har man ingenting för, det hjälper liksom inte. Det leder ingen vart. Och den som klagar mycket kommer tillslut ingen att lyssna på.

Det finns mycket att vara tacksam för, och nu i dessa tider när solen återvänder och ljuset kommer tillbaka så skall vi vara positiva. Det blir bara bättre och bättre nu. Och det är det viktigaste. Förvisso har vi April framför oss, med allt vad det kan innebära med t ex Aprilväder.

Min frisör var på semester i sitt hemland Turkiet. Peter passade på veckan innan löning påstod kvinnan som sköter om salongen. ”Nästa vecka blir det kaos” sa hon. Jag ser framför mig hur folk springer in på den Premium salongen och klipper sig, trots att dem inte har råd med dyra paprikor. Men håret måste väck, det är trots allt det viktigaste när våren nu kommer.

Båda säljer vi premium tjänster och både kunderna och marknaderna för oss finns kvar, trots paprikorna.

Jag befinner mig på Puerto dela cruz, Teneriffa Kanarieöarna. En av världens bästa platser anser jag. Jag tror jag skulle kunna bo här året runt. Jag ser väl egentligen inget positivt med vintern alls, visst vit jul och kanske lite mys ute i vintermörkret med vinterjacka på nyårsafton. Men sällan mer än det. Mörkret kommer tidigare och fortare här. Det går väldigt snabbt från det vi kallar skymning till att det faktiskt är helt mörkt.

När jag var liten hade jag ofta en återkommande otäck dröm att jag sprang över brinnande ris eller grenar, det var en rejäl brand. Drömmen återkom ofta och jag tyckte inte om den. Den dök även upp nån gång i äldre tonåren. Men sedan har den inte återkommit.

Det finns många typer av olika drömmar, och jag tror att de oftast har ett budskap. Eller rättare sagt, det måste vara så då det oftast innebär att hjärnan återhämtar och vilar sig på natten. Nu är jag ledig, jag är egentligen dålig på det. Vad gör man då? 🤣.

På senare tid har dock en annan dröm frekvent återkommit till mig. Så även den gångna natten. När jag gick i låg och mellanstadiet hade jag under en period undulater, 2st. En grön och en blå. Drömmen som återkommer till mig gör gällande att jag inte skulle ha skött fåglarna bra, att jag ibland lämnat dem utan mat och vatten i flera dagar. Det stämmer ej. Men drömmen är frekvent återkommande, och den kopplas även ihop med de sista åren i min fars liv. Där drar jag dock en gräns för vad jag berättar öppet, så berättelsen om den kopplingen slutar här.

Jag har ett akvarium hemma med fiskar som jag matar varje dag, och om inte jag gör det så gör nån annan det. Det är nån slags tillfredsställelse. Jag går ofta in och häller i lite mat när jag kommer hem från jobbet. Och jag knackar alltid i taket som jag engång i tiden fick lära mig att man skulle göra när det var mat för fiskarna.

Livet i akvariet går för det mesta bra, men även där uppstår problem ibland. Dem problemen oroar mig dock ofta till en så hög grad att jag omgående brukar börja åtgärda dem. Jag har inga märkvärdiga fiskar alls, inget spännande som sticker ut, bara sånt som funkar. Låter det här tråkigt? Det kanske det är. Den mal jag nu har kvar verkar inte visa sig särskilt mycket, han eller hon lämnar inte fartyget som den gömmer sig i speciellt ofta. Men den lever. Den representerar ålderdom, där man inte lämnar hemmet särskilt ofta eller ens är speciellt aktiv så mycket längre.

Helt plötsligt så inser jag nu lite läskigt att dessa 4 historier verkar ha ett samband och höra ihop. Allt det här säger någonting om vår samtid, om den tid som är nu. Jag är dock en person med talangen och förmågan att snabbt glömma. Däremot glömmer jag inte vissa saker, jag är långsint som få, även om den egenskapen har fått stå tillbaka för möjligheten att göra en karriär och för att balansera saker i livet och för att ta sig fram på det sätt som jag gjort.

Undulaterna sålde vi sedan jag fått konstaterad allergi av dem. De hämtades en dag av en pojke och hans familj samtidigt som jag var i skolan. Jag såg eller hörde aldrig av fåglarna något mer. Något farväl hann jag inte ta.

Är det där skon klämmer? Att farvälet uteblev? När jag var liten hade vi även en katt Malin. Även den fick vi ge bort när min lillebror blev allergisk och fick kruppanfall. Jag vet bara att den lämnades till en farbror på en gård i Odensala. Inte heller Malin hörde vi av eller såg vi något mer. Dock kunde vi krama henne innan hon åkte. Ibland undrar jag hur det gick både för undulaterna och för Malin, kanske går det att ta reda på Malins öde?

Under denna semester när jag i mitt otroligt rika liv kan titta ut från en balkong över ett fantastiskt landskap och en fantastisk stad, så är det troligen då som hjärnan arbetar igen. Med att gå igenom arkivet med de saker som ligger långt tillbaka i livet. Och där kopplingar görs för att koppla ihop dessa saker med samtiden och det liv som finns nu.

Alla har vi våra demoner, men låt dem inte skrämma dig. De flesta av oss har gjort rätt för oss och gjort bra saker, och de flesta av oss är väldigt bra. Alla tillstånd är tillfälliga och alllting har en början och ett slut, men hur länge ett tillstånd är kan ingen av oss veta.

Helt plötsligt börjar det bli kris i samhället, ekonomi dalar, inflationen rusar, räntorna stiger och elräkningarna blir skyhöga. Vi har dessutom fått en högerkonservativ regering som tänker kasta rättssamhället överbord och begrava allt klimatarbete – det är skrämmande.

Överallt sprider sig en panik bland människor, människor som aldrig har varit prismedvetna eller brytt sig om sin ekonomi förut har helt plötsligt blivit oerhört sparsamma och medvetna. Nu när vi under 2 års tid fått lära oss att tvätta händerna och hålla avstånd och inte hosta på varann så skall vi dessutom klara av det här -också.

Helt plötsligt har alla blivit medvetna om att det kanske inte är så bra att ha ett rörligt elavtal med bara vattenfall på elen, helt plötsligt tar alla alternativa märkesvaror slut i butikerna, alla har upptäckt Eldorado toalettpapper, Enebackens produkter och Garants produkter. Helt plötsligt har väldigt många blivit intresserade av vilken ränta man har, vilken bank man har, vad elen kostar, vad maten kostar. Sedan har argumentet ”jag har inte råd att åka, bensinen är så dyr” kommit tillbaka. Det var länge sedan jag hörde det argumentet.

Det finns trots allt gott om arbeten och det verkar inte finnas någon stor arbetslöshet som breder ut sig -trots allt. De flesta verkar ha arbete – men nu dock med panik – en del kanske kommer att sno kaffe från jobbet  – vi hoppas att krisen inte blir så djup.

Har jag panik? Har många andra det? Svar Nej. Varför? Jag har alltid byggt buffertar och sett till att det finns marginaler i ekonomin, vi går igenom noga när vi handlar – vi har alltid gjort det. Jag har alltid jämfört försäkringar och elavtal och kontrollerat att jag får mycket för pengarna. Själv planerar jag för nya däck till bilen, och investeringar i husen, jag kan agera nästa oberört.

Det knepiga är bara att de som aldrig sparat några pengar, de som aldrig haft buffertar och de som alltid levt från hand till mun eller sprungit till affären 10 gånger i veckan nu inte har möjlighet att göra det längre. De har inte ens möjlighet att skaffa buffertar nu, för allting runt omkring dem äts upp av inflationen, alla prisökningar gör att de marginaler som man kunde ha haft men inte skaffat sig nu blir ännu svårare att skaffa. Nu har till och med de flesta börjar att intressera sig för hur elmarknaden fungerar.

Ärligt talat, jag tror faktiskt att det här kommer att bli det bästa som har hänt den stora massan av människor. Helt plötsligt har man upptäckt att det inte är hållbart – eller ens rimligt att leva som vi har gjort. De flesta i den här generationen har aldrig upplevt en ekonomisk kris på riktigt. De vet inte vad det innebär.

Jag tror att med facit i hand så kommer du om några år att tänka att det här defacto var det bästa som har hänt i ditt liv.

-Ett brutalt uppvaknande – men tiden du tvingas vara vaken och ta tag i ditt liv kommer göra att du sover skönare längre fram.

Ett tips: Ulltäcke är varmt om du behöver sänka värmen i huset.

En status är på sin plats

Hösten rullar på. Det kan vara så att klimatförändringarna räddar oss från en förödande kall vinter. Igår kväll noterade jag 13,8 grader ute. Det är inte direkt kallt. Vi var på Rimbo marknad i Torsdags, efter 2 års väntan blev den äntligen av. Jag köpte några nya klockor och lite annat.

Det känns som att vi har nått något slags ”stabilt” läge i livet just nu, allting fungerar bra och det är en trygghet i en annars ganska rörig värld. Bilen startar alltid, företaget mår bra, vi kan anpassa oss och vara flexibla på ett annat sätt. Det är bra helt enkelt. Efter nästan 3 års drift så behöver man inte oroa sig så mycket som företagare. En av effekterna är b la privilegiet att kunna jobba mindre – vara lite ledig och ta det lugnt. Som anställd har du inte samma flexibilitet. Jag har automatiserat allt och när jag berättar om livet som företagare så låter det inte svårt alls – och tro mig, det är inte särskilt svårt. Alla kan göra det.

I Hed faller löven, jag funderar på att åka upp och hinna fiska lite nu innan 31 Oktober. Vi byggde ett Kattnät förra helgen, det byggs ett imorgon hos min bror också som får sin nya katt på Onsdag. Det blir kul.

Vet inte så mycket vad jag skall skriva. Besöker graven då och då. Det här är ett riktigt skitår, allt skit har hänt. Och mitt i allt så har det ändå varit stabilt och fungerat.

Allting fortsätter till tidens slut…

Sannolikt är det så. Igår morse var det 12 grader ute och på vissa platser 9 grader. Rejält kallt och hösten har tagit sin början.

Saker har blivit stabila, dåliga tider spås, men det berör inte oss, inte direkt. Vi står starka än så länge i dessa tider. Det finns mycket att fundera på (som vanligt).       

Jag har kommit in bra i mina nya yrkesroller och saker rullar på. Jag besöker kyrkogården ibland, men det blir mest en tur på turen, när man ändå är ute och åker. De egna spontana besöken har inte varit så många.

Det är skillnad nu på Flygplatsen jämfört med när jag var här senast. Ett år passerade fort, 8 månader på Bro & Väg gick fort och känns idag som en avlägsen tid. Ändå var det i närtid.

Jag är mer aktiv nu, har inte sovit på eftermiddagarna den senaste månaden. Livet och vardagen är igång igen. Allting rullar på som det gjorde i våras. Sommaren och det som hände känns som en svart period som vi har tagit oss ur – med minnena och sorgen i behåll.

Sommaren var bra också, men det är en sommar man sent kommer att glömma. Saknaden finns där. Glädjen har sakta börjat att hitta tillbaka – men inte helt. Det finns många utmaningar och det finns många sätt att hjälpa varandra på.

Jag är glad över den situation som vi byggt upp och den styrka vi har. Den gör att vi kan hjälpa till, idag, imorgon och i framtiden. Vi kan hjälpa varandra och våra närmaste familjer. Det är något att vara glad över i alla fall.

Sannolikt kommer kanske glädjen att ha återkommit lagom till när mörkret kommer under hösten. Pappa en vit natt, och månaden fram till begravningen var vita nätter. Det var vita nätter tills han tog farväl.

Han slipper uppleva det mörker som är påväg efter gryningen nu senare under hösten…