Jag saknar inte entreprenadsidan…

Stress är återigen ett populärt ämne. Jag har en stor och varierande erfarenhet av den. Många gånger har jag upplevt stressens pris och känt av den. Jag har alltid jobbat så att jag nästan stupat, alltid förmycket, alltid på gränsen. Det har nästan alltid varit fullt att göra.

Jag har varit hemma p ga stress. Jag har sprungit runt och spytt i skog p ga stress, jag har haft ont i magen av den. Jag har fått blackouter. Allt det där är saker som har hänt – och det är ändå inte allt. Dessa saker är saker som har skett under de 13 år (2002-2015) som jag arbetade i entreprenadbranschen. Så jag vet vad stress är och vad den gör.

Sedan några månader tillbaka har jag fått acceptera att gå in i något slags normalläge. Jag har inte vetat vad normalläge varit förut. Jag har aldrig upplevt det. Det är det där läget när du hinner med det du ska, du har tid att följa upp saker och du hinner gå på möten/studiebesök. Med andra ord – det är en normal tillvaro som är normalläget.

Trots en del funderingar under denna höst kan jag inte säga att jag saknar stressen i entreprenadbranschen och alla de krav på prestationer som finns där. Att alltid få ihop allting och alltid producera det som man åtagit sig att göra. Med knappa resurser, ansträngd ekonomi och att alltid vara medveten om att man måste få personalen att göra sitt yttersta.

Skall jag vara helt ärlig så tror jag att entreprenadtiden för min del är förbi. Nu jobbar jag som beställare och besiktningsman istället. Helt nya roller för mig, men väldigt trevliga. Snart har jag sett båda sidorna från både in och utsidan.

Men så var det här med normalläget. Jag är tvungen att acceptera det, annars kommer det inte att funka. Systemen är något sönderkörda sedan 2013 och stresströskeln är lägre idag än vad den var förut, då den inte ens visste om att den fanns.

Nåja, detta var lite djupa och allvarliga resonemang så här på kvällskvisten. Jag trivs som konsult och det känns som att det är det här jag skall hålla på med nu ganska länge till nu. Jag trivs inte med stressen – men jag har träffat den förut. Jag vet hur jag skall möta den.

Carpe Noctem

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.