Huset i drömmen…

Igår kom vi upp hit till Bergslagen, det kändes bra. Att acceptera att man är ledig och det en längre tid är en svår ekvation, men lugnet kommer. Vi satt ute och åt mat. Det var mycket trevligt. Vi flyttade virkeshögen som den fantastiska chauffören lagt mitt på uppfarten, fast instruktionen varit en helt annat.

Bilen klickade över till 15000 mil igår. ”Stackars bil” kommenterade min sambo det faktum att den var tungt lastad, både i lastutrymmet och på taket och dessutom drog släp. Men den är van. Jag uppskattar hur den bara rullar på och hur bra den fungerar. Det är så skönt. Vi låg förstås sakta upp hit och puttrade runt 80 eftersom släpet var på. Driftsäkerheten och kontinuiteten är det jag uppskattar mest. I med farthållaren, sedan är det bara att åka. Och det var lugnt i trafiken också. Det var skönt. Jag inser hur mycket jag tycker om den här bilen.

Älsklingen och bilen, takbox och släp.

Bilderna dyker upp från min barndom då vi 5 personer åkte på semester i en ofta överlastad Volvo 245, många gånger även med takbox. Där kan man snacka om full last. Bakluckan gick knappt att stänga, det var tur att det var ett galler in emot baksätet så att lasten kunde pressas emot det. Det var alltid resor med en viss dramatik, en del gånger gick bilen sönder också, men en 245a gick alltid att laga och delar fanns på närmaste OKQ8 mack. Jag ville alltid att vi skulle åka och ha husvagn, men det vart sällan så. Bara en gång i min ungdom som jag kommer ihåg så hade vi husvagn, gången innan i Örebro var jag så liten att jag inte minns det.

Vart tog barndomen vägen? Vad hände med alla drömmar och vänner man hade?

Jag och en vän skulle starta ett Handelsbolag engång, vi skulle bränna cd skivor och göra hemsidor. Företaget kom inte mycket längre än till en hemsida och eget fast telefonabonnemang. Av det som jag lärt mig av relationer idag så skulle jag aldrig starta ett handelsbolag med någon annan fysiskperson. Det finns en viktig sanning som tyvärr allt som oftast stämmer – du känner aldrig en person fullt ut. Det är viktigt att förstå. Saker kan vändas i 360 grader på några sekunder, helt plötsligt så kan det självklara vara det uppenbart osannolika.

Sommarmorgon i Hed för en bloggskrivare.

Igår när jag åkte bussen hem så åkte jag förbi vid gränsgatan strax före bränsledepån på en bro uppåt. Jag såg vägen mot Linhangaren förbi ett vitt tält, där har jag kört 100 tals gånger. Jag hade nästan glömt bort min gamla tes om att alla tillstånd är ”tillfälliga”. Jag insåg att igår att det är så. Just nu är det ett av dem slut för ett tag. Att förstå att man inte åker till Arlanda för att jobba snart igen, det kan bli svårt att förstå. Svårt att vänja sig ifrån, även om man kommer att göra det. Helt plötsligt så får man börja se Arlanda som en flygplats igen och inte som en arbetsplats.

Att bero på drömmar, när jag var liten drömde jag ofta att jag sprang över brinnande skogsmark, där glöden låg under grenarna, det var en dröm som återkom ofta, och den följde med även i vuxen ålder. Nu är det väldigt många år sedan jag drömde den. Kanske berättar den om något som kommer att hända i framtiden? Eller har det redan hänt? Är det därför den har försvunnit? En dröm behöver inte förklara något specifikt, det kan vara en dröm som handlar om att man leker med elden och allt bara börjar brinna upp under en.

De senaste åren och så även i natt så har jag drömt om ett hus som ligger ungefär där mitt hus på Heden ligger, huset har 3 våningar och är gult. Vi är alltid bara på 1 eller 2 av våningarna. Ibland går vi upp på den tredje våningen, där finns det fina möbler som i ett slott, allting är ganska dammigt, vattenledningarna är rostiga, men rummet har en fantastisk potential. Huset har även flera ingångar. Huset känns bekant för mig, men jag har nog aldrig sett det i verkliga livet – eller har jag det? Det är i varjefall inte mitt hus som jag har på Heden, även om likheterna finns gul färg, dubbla dörrar, den mellersta våningen är samma som det hus jag har. Denna dröm är spännande och återkommer då och då. Den har liksom tagit över drömmen där jag springer över brinnande skogsmark. Det spännande är att eventuellt få mer information och kanske utforska mer av det hela. Grannskapet i drömmen är några hus som ligger runt om, bakom huset i drömmen finns en väg där andra passerar för att nå sina hus.

I min andra dröm inatt så står jag på kassan inne på en bensinmack och har en hopplös expidit som absolut inte förstår någonting rätt och gör allting fel. Tillslut tar jag varorna och går. Denna dröm är lättare att tyda.

Har du någon återkommande dröm? Förstår du den? Förstår du den inte? Berätta gärna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *