När gränsen passerades och sommaren avslutades…

Ja så kan man sammanfatta de sista dagarna under semestern. Jag har haft en väldigt bra och lång semester. Även om jag nu undrar vart allting tog vägen. Jag har hunnit gjort otroligt mycket på landet och det har verkligen varit produktivt. Samtidigt så har jag kommit till en punkt där jag kanske behöver en paus ifrån landet också?

Det brukar bli en slags motreaktion när man varit på ett ställe länge, då vill man istället vara hemma sedan. Många åker hem för att de inte har något val, jag åker hem för att jag vill.

I en annan tid och i ett annat liv så kanske jag hade stannat. Stannat kvar på Heden.
Jag älskar Heden och jag älskar platsen. Det är en stark koppling jag har dit nu efter 7 år (1 Oktober).

Nåja, saker har förflutit. Och gränsen har passerats nu, alldeles för lätt. Det vart inte ens spännande och inte bra. Jag tappade suget helt om jag skall vara ärlig. Man har bara tokkastat sig ut, utan att tänka på konsekvenserna, bara struntat i världen utanför helt enkelt. Bara gjort det man velat. Jag har slagit in på en farlig väg. Bomben har både briserats och sprängts kan man säga. Men det viktigaste är att ingen har känt av bomben eller laddningen eller det som kom av den, surt kommer senare. En gammal sanning, där säkert hälften stämmer.

Egentligen är saker svåra att förklara. En del frågar om jag längtar tillbaka till entreprenad. Det gör jag inte, jag har snart ett år bakom mig inom denna bransch, och det är någonting jag inte gjort tidigare. Jag inser att det är här man skall vara. Det är nu man är på rätt plats.

Jag inser att det kanske kan ta ett tag innan jag vandrar på Heden igen, iallafall några veckor. Och det kan också vara bra, i ett förhållande är det ju bra att vara ifrån varandra ibland som man säger…

Vad var det gamla påven sa? ”Vi är alla syndare”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.