Månad: augusti 2016

Hösten har börjat. Det kommer att bli en mycket intensiv höst – väldigt tuff. Jag sitter ikväll och funderar lite, jag är inte nöjd med allt, men har kanske svårt att få fram mina tankar i vissa sammanhang. Men samtidigt så tänker jag att jag borde tagga ner och ta det lite lugnare. Och faktiskt acceptera grejer som de ändå är. Allt behöver inte vara så himla perfekt hela tiden. Tänk om jag kunde vara lite mer som en vanlig människa? Haha.

Jag lyssnar litegrann på låtar från Melodifestivalen 1992. Allting var lite lugnare 1992, det var en annan tid och ett annat liv. Jag vet inte om det var bättre 1992, eller det var det nog egentligen. Alla låtar lät ungefär likadant 1992, det fanns liksom bara några slags synthtoner och några ljudbaser och bara några takter.

Jag har inte kört min privata bil sedan i Söndags. Den här veckan är ett exempel på när det funkar utan bil. Jag kör med Mathem och åker kommunalt, det är inga problem alls, bara om man skall ha lite grejer med sig, men det försöker jag att planera också.

Jag funderar lite på tiden framåt, typ 1 år framåt. Det kan vara en mycket trevlig tid som kommer nu.

Jag har funderat även i andra banor. En del tror att gräset är grönare någon annanstans – men oftast är det lika mycket ogräs både i din nuvarande och grannens trädgård. Det blir samma sak. Människorna skiftar, men projekten och arbetet är detsamma, det är vad man gör det till. Vad man själv skapar och var man själv lägger nivån. Det handlar om vilka ambitioner man har och hur man ser på balansen i livet.

Nåja, snart dags att sova och jobba en Fredag, jag känner litegrann i kroppen, främst i axlarna. Jag vet att det är bra med huset och allt, och kan då sova lungt. Jag kan sova lungt av andra orsaker också, det finns ingen produktion som stressar mig. Det finns inte längre något att var orolig över. Tack o lov.

God natt på er…

https://youtube.com/watch?v=p9dH0o6Tir8%3Flist%3DPL_gub0rbOjgtR7iGc_TbXpHjXetvzOJUa

Ja så kan man sammanfatta de sista dagarna under semestern. Jag har haft en väldigt bra och lång semester. Även om jag nu undrar vart allting tog vägen. Jag har hunnit gjort otroligt mycket på landet och det har verkligen varit produktivt. Samtidigt så har jag kommit till en punkt där jag kanske behöver en paus ifrån landet också?

Det brukar bli en slags motreaktion när man varit på ett ställe länge, då vill man istället vara hemma sedan. Många åker hem för att de inte har något val, jag åker hem för att jag vill.

I en annan tid och i ett annat liv så kanske jag hade stannat. Stannat kvar på Heden.
Jag älskar Heden och jag älskar platsen. Det är en stark koppling jag har dit nu efter 7 år (1 Oktober).

Nåja, saker har förflutit. Och gränsen har passerats nu, alldeles för lätt. Det vart inte ens spännande och inte bra. Jag tappade suget helt om jag skall vara ärlig. Man har bara tokkastat sig ut, utan att tänka på konsekvenserna, bara struntat i världen utanför helt enkelt. Bara gjort det man velat. Jag har slagit in på en farlig väg. Bomben har både briserats och sprängts kan man säga. Men det viktigaste är att ingen har känt av bomben eller laddningen eller det som kom av den, surt kommer senare. En gammal sanning, där säkert hälften stämmer.

Egentligen är saker svåra att förklara. En del frågar om jag längtar tillbaka till entreprenad. Det gör jag inte, jag har snart ett år bakom mig inom denna bransch, och det är någonting jag inte gjort tidigare. Jag inser att det är här man skall vara. Det är nu man är på rätt plats.

Jag inser att det kanske kan ta ett tag innan jag vandrar på Heden igen, iallafall några veckor. Och det kan också vara bra, i ett förhållande är det ju bra att vara ifrån varandra ibland som man säger…

Vad var det gamla påven sa? ”Vi är alla syndare”.