Jag kom på mig själv i Fredags morse med att i min dröm fundera på det. När jag ”liksom” skulle tillbaka. Kanske har jag upplevt det som en kurs hittills, haha, omedvetet då isåfall.
Nåja, alla tillstånd är tillfälliga, men med olika längd bara, så är det och det har alltid varit min inställning.
Det var skönt att återvända till Hed igår i mörkret.
Livet är väldigt bra just nu, förutom att förkylningen fortfarande finns kvar i liten skala. Den dyker upp lite här och där kan man säga och känns lite mer på kvällarna och mornarna.
Jag börjar komma in i ”det nya nu” och börjar satsa men säkert acklimatisera mig. Men det är ingen kurs, det måste man inse.
Nåja, nog om detta. Nu är man tillbaka i Hed, jag har dränerat husvagnen på vatten och tvättmaskinen och nu skall jag fiska på eftermiddagen. Det blir alla tiders.
Vi höres helt enkelt,
Vägen mellan Köping och Kolsva, 90 väg…