Slutet…

En månad har gått sedan vår far gick bort.

I Fredags skulle han ha blivit 75 år. Av hans 74 år och 10 månader och 28 dagar så var 11 år mycket svåra. Det svåraste är att förstå är att någon är borta. Det är en smått otäck känsla att städa på hemmet, att kasta en människas skor och kläder på återvinningen, det är otäckt med blommorna i minneslunden. Stunden i kyrkan, begravningen blev jättebra och minnesvärd.

1 månad har gått som en raket, så mycket har hänt. Och nu är det högsommar. T om midsommar har passerat. Jag har begravt mig i arbete, vi slår nya rekord hela tiden och nu börjar resultaten komma efter 2,5 års hårt arbete. Jag hade önskat att du fick vara med ett tag till, uppleva min resa. Nu blev det inte så.

Det finns så mycket att fundera på. Livet är skört. Det kan ta slut imorgon. Det gäller att ta tillvara på varje dag. Jag är så glad för all den tid vi fick tillsammans.

Egentligen känns allt för svårt att prata om, det kommer och går. Utanför pågår en otrolig högsommar och man kan sova med öppen balkongdörr. Det är ny tid och ett nytt liv som börjar då ett har avslutats.

Carpe diem,

Den vita natten…

Så kom dagen. Dagen som jag i 11 år vetat att den skulle komma. Mörkret kom, fast inte på riktigt. I natten susade jag fram, en vit natt. Musiken i bilen dånade ”En djungel av känslor, ett hjärta som slutat att slå, ondskan har skrämt mig och samvetet hånar mig så”.

Natten blev aldrig mörk. Man behövde inte ens helljus på bilen. Måhända var det ännu ljusare kl 2.30 än vad det var kl 23.30. Nätterna har försvunnit, inte ens på landet är det mörkt. Så här är det hela Juni, fram till midsommar.

För mig kommer allting senare, eller närsomhelst, när jag kopplar bort världen runt omkring. Det här är min andra dag som faderslös, situationen skapar ett tomrum. Någonting fattas mig. Det är ofattbart. Det är så många minnen, alla fisketurer, när vi spelade fotboll på Sätuna, när jag lärde mig cykla och när du lärde mig åka skridskor, när vi satt en natt och skrattade timmar i streck i köket, massor av tennismatcher, resorna till Åland, Riddarhyttan, Höga Kusten, Hudiksvall, semestern på Skagerns camping. När vi rensade fisk och du visste att den inte var död och jag hoppade till när fisken slog. Oräkneliga fisketurer där jag oftast inte hade en chans. Det finns så många minnen att mitt hjärta kan explodera.

Den senaste tiden och åren har jag mest påmint dig om allt roligt som har hänt, vi har suttit och fortfarande skrattat tillsammans, det har alltid varit roligt att träffa dig.

Men plötsligt en kväll så gick du bara. Jag klandrar dig inte för allt du varit med om och allt du kämpat dig igenom. Det var dags för dig. Men mitt hjärta är fullt av saknad. Jag vet att du ville att jag skulle vara lycklig, och jag är det, jag vet att du var stolt över mig.

Men saknaden kommer för alltid att finnas kvar…