I Bergslagen ligger världen stilla, som i väntan på något större. Tjärnarna och sjöarna klär sig i skimrande hinnor av is, deras spegelytor bryts av tunna sprickor som berättar om vinterns första försök att ta greppet om naturen. Alla blad har fallit från träden, och de nakna grenarna sträcker sig mot en gråmulen himmel, som om de ropar efter solens återkomst. Vinden viskar genom skogen, en dyster men ändå förförisk melodi som för med sig en föraning om oroligare tider.
Fåglarna, med sina klara röster, bryter stundvis tystnaden – deras sånger påminner om att livet trots allt fortsätter.
I Märsta Centrum denna första advent möts man av en annan sorts magi. Ljusslingor glittrar över gatorna och butikernas fönster är klädda i vintriga dekorationer. Familjer strosar runt, bärandes på julklappspåsar medan doften av glögg och nybakade pepparkakor sprider sig från ett närliggande kafé. I kontrast till naturens frid är centrumet fyllt av rörelse och förväntan, som om varje steg närmar sig den högtid alla längtar efter.
I Väsby Centrum sprider adventssångerna från en kör på torget värme genom den kyliga luften. Gatorna pryds av stjärnor och kransar, och människor stannar upp för att ta del av stämningen.
Rådjuren, som dragits ut ur skogens allt hårdare mark, syns vid skogsbrynen där de söker något ätbart i trädgårdar och fält. De rör sig försiktigt, som om de känner av att deras närvaro inte är helt välkommen, men hungern är starkare än rädslan.
Vid Vargtjärn i Riddarhyttan ligger bäcken frusen, dess tidigare porlande vatten nu ett stilla konstverk av is. Det kristallklara täcket reflekterar skogen runt omkring som en frostig spegel. Allt är tyst, som om själva världen håller andan inför den långa vinternatten.
Norr om Stockholm lyfter flygplanen från Arlanda, deras mullrande motorer en påminnelse om människans förmåga att trotsa elementen. Arlanda Express susar fram genom landskapet, dess fart en skarp kontrast mot naturens långsamma vintertempo. I tågkupén sitter resenärer med drömmar om varmare platser eller nära och kära som väntar i andra änden.
Allt och alla – från rådjuren i skogens kant till människorna i städerna – tycks röra sig i väntan, som om vintern är både ett löfte och en prövning. I denna första advent pulserar magin, dold i både stillheten och rörelsen, i varje frostkristall och varje levande andetag.