Vad har egentligen hänt med den autonoma vänstern? Allt har tystnat. Vi som inte var med, men ändå kallade oss radikala har också tystnat. Vad hände? Troligen blev vi alla kapitalister och började att fakturera i ett av världens mest kapitalistiska och naiva länder. Dörren ligger öppen för den som tar chansen och för den som har förmågan att göra det. Möjligheternas land. Hälften sanning, hälften tro.
Det finns någonting absurt med Sverige och krig i vår omvärld. Hela vårt välstånd har vi fått p ga andra världskriget, Sverige var det enda land som stod helt utanför och inte var sönderbombat. Istället fick vi sälja till alla överallt – alla behövde och det var bara att vi tillverkade, ingen annan hade den kapaciteten – det var då.
Under 90 talet behövde nya dörrar (skattkistor) öppnas för de rika och välbärgade. Man gjorde den offentliga sektorn och omsorgen till privata projekt där aktörer kan plocka ut miljardvinster till brevlådeföretag på avlägsna öar nånstans. Dagens andra världskrig är privatiseringen av den offentliga sektorn. I andra världskriget offrades människor utanför våra gränser. I den ”offentliga-privata” sektorn offras människor innanför våra gränser. Det finns någonting absurt när det gäller vård och omsorg. En ovilja att faktiskt göra någonting åt problemen, eller varför skall man göra det?
Sverige är ett land med häpnadsväckande många uppfinningar, vad beror det på att alla dessa saker uppfanns här? En given förklaring är de långa vintrarna där människor satt i stugorna och eldade och höll värmen och man pysslade med saker, troligen kommer många idéer och uppfinningar därifrån – från tiden när man hade tid att tänka.
I Ukraina har man ström var 4de timme i de stora städerna, 4 timmar ström, 4 timmar utan, 4 timmar ström o sv. Ibland saknas mobiltäckning också. Bland människorna i Ukraina börjar saker att hända – vi pratar med varann istället säger en släkting till mig, givetvis är det så, när internet och elen saknas. Då finns bara den mänskliga gemenskapen och värmen och samtalet mellan varandra att tillgå. I mörkret i Ukraina förs samtal mellan människor, troligen uppfinner man saker också, man gör olika saker med varandra när strömmen är borta. Det skulle inte förvåna mig om Ukraina i framtiden blir världens mest framgångsrika land vad det gäller innovationer och teknik.
Det är förstås stor skillnad på att befinna sig i kriget och utanför kriget. Men det gemensamma med det gamla ”fattigsverige” var att mörkret finns och att troligen en massa idéer föds. I väst finns bara en tanke ”Ukraina måste vinna kriget, åtminstone kasta ut den Ryska ockupationsmakten”. Allt annat är otänkbart – ett scenario att Putin vinner finns inte på kartan.
För att återgå till den autonoma vänstern så har Amerika skeptismen och hatet försvunnit – eller i alla fall tystnat. Idag går ingen ut frivilligt och kritiserar USA för krigsbrott eller stormaktsfullkomlighet. Antingen har rörelsen tystnat eller så har skeptismen försvunnit – övergått i rädsla. Helt plötsligt är våra vänner på andra sidan Atlanten de som garanterar vår fria värld – den som fortfarande finns. Och man hjälper tillsammans med Västmakterna Ukraina att vinna kriget.
Sverige har gjort helt om, 180 grader, nu skall vi gå med i Nato. Självklart måste vi då förhandla och krypa för en galen ledare i Väst för att få skydd från en galen ledare i Öst. Det är något uppenbart galet med alltihopa. Och helt plötsligt så sitter oljeshejkerna i Förenade Arabemiraten och ler. De skall rädda oss från Putins olja, för det har pappa Biden bett dem om. Självklart skall Europa nu kasta sig i händerna på ytterligare en diktator som ler för att få skydd från en annan diktator. Visst är politiken härlig?
Trettondagshelgen firas (i alla fall sedan kristendomen infördes) som en hyllning till de tre vise männen som följde stjärnan mot stallet där Jesus hade fötts. I förkristen tid firades i stället slutet på julhelgen eller den ”gamla” julen. Men det var förstås innan kyrkan kom in i bilden.
Har vi några vise män i vår tid? Kanske, finns det någon frälsare? Kanske? Finns det någon stjärna att följa?
Kung Herodes hade tagit reda på när den möjlige kungen skulle kunna vara född och för att säkerställa att den lille pojken inte skulle kunna utgöra något hot mot hans makt, beordrade Herodes att alla pojkar i Betlehem, upp till två års ålder, skulle avrättas.
Putin har en annan mer lömsk agenda men likheterna är slående. Ryssland stjäl istället 1000 tals barn i de ockuperade områdena och de hjärntvättas in i den ryska propaganda maskinen. För föräldrarna till dessa barn kommer det kännas som att barnen ändå är döda. Kanske träffas de aldrig åter?
Otäcka sagor har ofta vackra slut, fast det här handlar om det verkligheten. Och verkligheten är inte svart eller vit.
I sagans värld så återvände alla barn som hade förvandlats till kråkor av Riddare Kato, Mio dödade Riddare Kato och trollformeln som förvandlat alla stulna barn till kråkor upphörde. Alla barn återförenades med sina föräldrar. Mios svärd hade smitts i 1000 år och kastades iväg utifrån borgen ner mot havet av Riddare Kato. För att Mio och Jum Jum skulle kunna rymma från fängelsehålan så hämtar kråkorna svärdet och kastar ner det till Mio, sedan kan befrielsen börja. Svärdet som kan hugga genom sten och inte döda några oskyldiga kan liknas vid det Amerikanska raketartilleriet Himars. Ett system som dödar ryssarna i ockupationsmakten med skrämanade effektivitet. Men det var sagan om Mio min Mio.
Kanske kommer det en Kung Mio och befriar alla barn återigen?
Hoppet är det sista som överger en och ljuset segrar alltid tillslut – förr eller senare.
Vår världsbild som vi alltid velat ha den stämmer – USA (landet i fjärran) är vår befriare – I öst finns fienden. Så är vi uppfostrade och så har vi lärt oss.
Det är vår världsbild som vi vill ha den…