Just nu känns det så. Det som är positivt och bra behöver inte vara det, som är det rätta och det bästa. Det kan vara så att man upplever en positiv miljö och ett positivt liv, fast man i själva verket sitter fast i ett fängelse. Man hålls fast i ett dockskåp där någon leker med de figurer som finns i dockskåpet. Allting kretsar kring dockskåpet.
Ofta ser man inte skogen för alla träd. Jag tror att det ligger något i det där. Det gäller att se lite längre, i ett större perspektiv. Det gäller också att förstå och acceptera den plats och den miljö man är på idag. Bara resan hit var kanske osannolik? Jag börjar sakna innehållet i mina tidigare arbeten. Jag vill tillbaka till vissa delar av det. Dockskåpet behöver bytas ut mot ett stort hav där man kan träffa många olika figurer på olika båtar. För om man inte gör det, så riskerar man att vara kvar i en hemmahamn där förvisso allting finns -men där ingen utveckling sker.
Jag hoppas och tror fortfarande att genombrottet för företaget skall komma snart – jag är uthållig. Men åren går. Om man hindras från att träffa andra båtar, hur skall man då kunna öka mängden vatten som man behöver passera? Vattenytan som man använder är trots allt ganska liten, man behöver komma ut på det stora havet.
Just nu är det ett mellanläge. Mycket går framåt, men en del utvecklas inte alls. Jag funderar mycket. Jag hoppas ett genombrott kommer snart, för det har inte fungerat att söka genombrottet. Utan det måste nog komma av sig själv.
Jag skall fundera vidare. Vet att det finns dörrar ut från dockskåpet, skall man ta dem?