Jag har jobbat första dagen efter jul och nyårsledigheten som var mycket lång, ungefär 3 veckor. Det var roligt idag, jag trivdes, jag åstadkom saker och jag var effektiv. Jag sov ingenting i natt, utan låg klarvaken i 6,5 timmar, det var jobbigt. Men jag var ändå inte trött, för ca 13 timmar sedan så tänkte jag att det blir väldigt svårt att vara vaken nu när man kommit hem med bussen. Men icke, nu håller jag på och skall laga en sen middag, sedan får det bli en promenad innan jag går och sover.
Det senaste halvåret har gått väldigt fort och det känns som att jag jobbat där jag jobbat nu hur länge som helst, i konsultbranschen motsvarar sannolikt 3 månader ca 1 år. Det är en tes som verkar stämma tycker jag.
Jag är också lite osäker på vad som faktiskt hände och hur det kom sig att jag så hastigt bytte jobb bara. Efter att ha varit inne i ekorrhjulet som entreprenör på toppnivå i över 10 år. Jag har ingen vettig förklaring, men jag tror att någonting tog slut i huvudet. Det fanns ett slut på att vara entreprenör, driven, åka bil och försöka vara så fruktansvärt effektiv och kundvänlig som det bara gick. Allting måste helt plötsligt ha tagit slut, och det är en historia som någonstans började i Juni, med några möten. Och sedan vart det den numera legendariska semestern i Hölick. Det var där jag tog alla beslut, det var där jag kom fram till detta.
Men helt säker på vad som faktiskt hände kan man inte vara. Jag åker pendeltåg och jag njuter av det, jag tittar ut på bilarna som står i köer. Nuförtiden (i alla fall i morse) så gick pendeltåget även när det snöade. Kanske har man hos SL kommit på att det faktiskt blir vinter i Sverige och faktiskt också i Storstockholm? Kanske har man gjort något med tågen?
Sanningen var nog den att jag kom till vägs ände, jag hade kört färdigt. Den 20 Juli sa jag upp mig, efter det saktade allt in, alla klossar rasade och jag har förstått att alltihop jag byggde upp rasade som ett korthus. Iallfall resultatmässigt, jag skall inte säga att jag hade gjort något bättre. Men det är som alltid lätt att sitta på sidan och vara efterklok och säga ”vad var det jag sa”.
Nåja, en spännande ny resa i en ny värld för mig började, och den fortsätter. Du kanske svär över tågen, önskar att du hade bil och att du kunde åka själv, du kanske ser bilen som en frihetsmaskin?
Jag skall berätta en sak för dig, bilen är en frihetsmaskin som fängslar dig. Tillslut så sitter man fast. Jag är inte fängslad, jag sitter inte fast, jag kan gå när jag vill och bilen har inte längre något att bestämma över. Jag ser med en dyster syn på samhällsutvecklingen, men jag stänger utveckligen ute. Jag ser med en positiv syn på min egen lilla värld, jag trivs i min egen lilla värld.
Trivs du i din?