En tystare tid

1 år av mitt nya liv har gått. Allting förändrades ganska omgående och fort förra våren, tankar väcktes och ett besök i det vackra Hölick längst Hälsingekusten fick mig att fatta ett beslut. Det var där vid promenaden längst havet, vid vågorna som jag insåg att jag ville vidare. Det var där som steget togs för att gå vidare.

Jag är tystare idag, det är dels något man önskar, men också något jag själv valt. Det är en del av utveckligen. Jag vet dock vart jag står och ibland kan man tända till i debatten, markera liksom. Men för det mesta så förs debatten i det tysta. Jag är inte längre intresserad, jag ser saker utifrån, jag begrundar och jag iaktar.

Det känns som att världen på Heden håller på att tyna bort, som att jag nästan sakta tappar den. På nätterna drömmer jag alltid om konstiga saker som händer, typ lite komiska katastrofer. Men när jag vaknar vet jag att verkligheten är stabil, allting fungerar. Allt rullar på. Det är en stabil tillvaro som har stannat upp lite, bromsat och saktat in. Det känns bra.

Hela den nya världen som består av platserna Huddinge, Sveavägen, Hölick, Hed är en blandning av nya och gamla upplevelser. Av sådant som varit, sådant som kommit tillbaka och sådant som kommit. Allting händer nu och 1 år in i den nya tiden är någonting påväg att förändras. Efter att i flera år ha varit mitt liv, har världen på Heden börjat att tyna bort. Sakta försvinna, kanske är det bara årstiden? Men jag skall upp ändå till helgen, försöka väcka liv i det. I morse hade jag en dröm om ett hus som stod i en dimma -dimman över Heden. En dröm om en husvagn som inte åker någonstans, en dröm om en båt som bara ligger där. Allting finns där och det säger saker om vår tid, saker om tiden som har varit och saker om välstånd.

Det är symboler för en värld där man tappat bort koordinationen med klassamhället och med de djupa politiska missförhållanderna som finns. På något vis börjar man glömma -glömma vart man kommer ifrån. Det här rika livet har tagit över. Saker som alltid fungerar, saker man kan ta för givna, bristen på utmaningar och drömmar. Det är en realitet idag.

Nåväl, vi får ta tillvara på ljuset i denna nya lite mörkare tid…